Nu rackarns är det fint ute...

 Milans favoritälgar.

Novan...

:D

Jag tål inte musiken men jag dubbelgillar ju den här videon:

http://www.youtube.com/watch?v=wyx6JDQCslE&ob=av3e

Sen hittade jag den här, heeelt sjuk, men så jävla bra... :D

http://www.youtube.com/watch?v=gvjbLYXnQmE&feature=related

Och plötsligt så har dom svenska pöjkarna hängt på oxå. :)

http://existenz.se/out.php?id=45341

Jag gillar dem bara för att dom verkligen driver med det dom flesta har problem med, sitt alldeles för bra, eller sitt alldeles för dåliga SJÄLVFÖRTROENDE! :)

Kitty...

Titta på henne och säg att hon inte är snygg...

Omöjligt, hon är det snyggaste fruntimret i hela Sverige fanimig.

Sedan första gången jag såg henne år 2002 så har jag varit hemligt kär i henne. Då var hon lite rundare, lite bättre och kanske aningen småkorkad. Men jag gillade henne ändå. Hon passade bättre med lite hull oxå.

Nu är hon 35 år och inte fan klär hon sig som en tant för det. Jag som blev så jävla upprörd för att en viss person talade om för mig att jag klädde mig som en fjortis. Det sved. Men man är fan inte tant förrän man är minst 75.

1999 vann hon dessutom en mullig modell-tävling! Det förstår jag. Tyvärr kan man inte uppbringa en bild från den tävlingen vilket gör mig deprimerad för det hade jag missat.

Nu för tiden verkar hon vara med överallt.

När jag lyssnar på radion och hon är med blir jag på så himla bra humör...

Ett plus är ju när hon är med i tv, då får man ju verkligen se henne... :P Hon är så fin, men jag tror inte hon förstår det själv, precis som många andra. Här har hon skrivit om det:

http://www.sourze.se/Att_se_sig_sj%C3%A4lv_p%C3%A5_TV_10205942.asp

Nu skulle jag kunna skriva en mil nerövers, men jag har inte riktigt tid, så det är väl dags att undersöka vad morgondagens blogginlägg skall handla om...

Självförtroende.



Porrskadad?

Alldeles ensam och ingenting att göra på en hel vecka. Så den här veckan tänkte jag köra Flashback-mode.

Varje dag kommer ett nytt ämne som jag hittar bland tusentals andra.

Idag är det de porrskadades dag. Grattis.

Själva uttrycket har om man googlar på det fått lite olika innebörd beroende på om man är kille eller tjej.

En tjej beskriver fenomenet så här;

"När en person är helt övertygad om att allt som sker i porrens värld är ren standard och förvånas över att vanliga dödliga inte är lika viga, kåta, våta, hårda, smidigt formade och att sexet inte ser riktigt likadant ut i porrens värld som i the real world."

Om man då går till Flashback där övervägande antal medlemmar är män, så är porrskkada något helt annat, eller det håller samma ínriktning till att börja med, men de som ser sig som riktigt porrskadade räknar åkomman som;

En person som onanerat så ofta till porr att funktionen blir nedsatt vid vanlig sex, en person som sett på riktigt hård porr och verkligen inte kan se något upphetsande i sexet med sin vanliga, tråkiga flickvän som inte vill hänga i krokar i taket i vardagsrummet.

I princip är det samma sak, men när man läser mellan raderna så är det karlarna som får ut för det mesta, så klart är det deras fel, det fattar ju jag oxå, för vi fruntimmer är ju smartare än så. :P

Jag vill gärna få det till att när man väl börjat, så spårar det så sakteliga ur, det blir hårdare och hårdare, till sist finns det bara något så hårt så man skäms för det.

Jaja, det fins terapi för allt nuförtiden så det är nog lugnt.

I morgon ska vi ta itu med den fantastiska Kitty! Första gången jag såg henne så föll jag pladask och hur idiotisk hon än kan vara så är hon bland det finaste som går i ett par skor! Hur kan flashbackarna tycka att hon är ful?

Det här är vad jag tänker på...

Jag blir måttligt road av andra människor.

Jag insåg ju för flera år sedan att alla är idioter utom en själv. Det blev en konstig mening, men det går inte att formulera den bättre.

Det spelar ingen roll vad någon gör, det är en principsak att allt andra gör är idiotiskt. Man har sin familj och vi får väl be till gud att vi är ett undantag från alla idioter.

Jag är relativt nöjd med hur jag har det, jag kan tycka att mycket är åt helvete, men när det gäller min familj så är dom viktigast av allt, bäst är dom också.

Karlar är alltid dumma i huvudet, vad dom än gör, men om jag tänker efter så är det precis lika illa med fruntimmer. Problemet är bara att dom borde förstå det själva, utan att man behöver informera dem om det.

Jag har hur många exempel som helst. Det har säkert ni med när det gäller mig, men jag ser ju mig själv som en väldigt logisk och eftertänksam person. Jag har gjort bort mig många gånger, men ni är ju för jävliga!

En jag känner, nämner inga namn, men olustigt nog så vet du nog vem du är, du är väl vad man kallar för fullblodsras i sängen, lite som Svartenbrandt, fruntimmren verkar tycka att du har högt avelsvärde. Du har lyckats knulla fram flertalet barn, utan att komma till insikt. Barn tar tid, fruntimmer blir griniga och det liv du hade innan försvinner mer och mer i takt med barnafödandet. För att underlätta så byter du till nya fruntimmer, skippar ungarna och tror att just så här ville du ha det. Precis som det är nu är jättebra, men så kommer det ett till barn, då byter vi igen och får ett fantastiskt liv. Är det så?

På vilket sätt får dina barn ett fantastiskt liv utan sin pappa, kanske utan kontakt med sina syskon som du i ivern råkade vilja ha för att sedan i största allmänhet glömma bort. Enkom när det passar dig tar du ditt ansvar för vad du gjort och då känner du dig utnyttjad. Ett barn är ett levande ting som kommer behöva sina föräldrar väldigt länge och som inte vill annat än att bli älskad av sina föräldrar. 

Hur kan man göra så, inte för det är ovanligt att pappor skiter i sina barn, men om man känner att det inte fungerar med ett barn så kan man ju tänka efter innan man gör flera.

Jag är så glad för att mina barns pappa verkligen går in för att se till att dom har det så bra som möjligt trots att vi flyttat ifrån varandra. Hur arga vi än har varit på varandra så är det viktigaste alltid barnen. Man är helt enkelt tvungen att acceptera det och göra det bästa av situationen.

Dessutom skulle jag faktiskt utan att tveka påstå att deras styvpappa är bättre på att sköta om de två barn som inte ens är hans egna än du är när det gäller dina barn. 

Jag tycker det är sorgligt, du borde verkligen fundera på att växa upp. Man kan vara hur barnslig och omogen som helst och ha hur roligt som helst fastän man tar hand om sina barn. Det måste jag vara ett levande exempel på.

Nej, nu orkar jag inte skriva mer om det här för jag blir bara mer irriterad på alla idioter... :) 

Jag får väl fortsätta när jag får ny energi.

Porr...

Herre gud! Jag måste gå upp och undersöka vad som finns i min säng.

Det är någon där!

HURRA! <3

Tristess?

Det här upplevde jag som förskräckligt... Utan att fuska och ändå så förskräckligt mycket som stämmer så jag blir alldeles förvånad.

Regler:

1 - ställ in musikspelaren på blandat

2 - byt låt efter varje fråga

3 - skriv ner låten som svar på frågan, FUSKA INTE

Hur mår du idag?

Mitt bästa för dig...

...är ju sant, så länge alla andra mår bra och är nöjda så kan jag må hur dåligt som helst men må bra av att dom mår bra.

Hur kommer dagen imorgon att vara?

Familjeporträtt... (Usch, det är ju en förskräcklig text på den.)

Vad var de första du tänkte när du vaknade?

Gammal sång...

Vad är de sista du kommer att tänka innan du somnar inatt?

Älskar du livet...

Vad skulle du få heta om dina vänner bestämde namn åt dig?

Hon har ett sätt...

Hur är det med kärleken?

Påtalåten...
 ...är förskräcklig, men bra.

Vilken låt passar bäst in på den du är kär i?

Dumpa mig... :O

Dumpa mig... Dumpa mig... Usch... Men jag är väl så elak så det vore enklast så.

Hur mår dina vänner?

Deidre´s samba..

Tycker dina vänner om dig?

Lilla hjärtat...
Lilla hjärtat, jaha, det är ju en tvångsföreställning som kommer följa mig länge...

Hur ser folk dig?

Halleluja...

Och om folk tänkte Halleluja när dom ser mig så känns det ju ganska bra... Fast det kan ju vara både bra och dåligt.

Spanar folk in dig?

Visa i vinden...

Är du bra i sängen?

Kärleken är inte blind...
Förmodligen är jag inte bra i sängen, men det viktigaste klarade jag iaf av...

Har du några sexfantasier om dig?

Om å om igen...

Kommer du alltid att bo kvar i Sverige?

Morsan e okej...

Känns lite plågsamt, betyder det att jag ska flytta hem till mamma?

Hur kommer du att dö?

Mördar-Anders...
Mördar-Anders känns ju alldeles för bra för att vara sant, är det så att min bror är ute efter mig på något otrevligt sätt?

Vad skulle du ha hetat om du var född i framtiden?

Min mor sa till mig..

Vilken är din oturs låt?

17år...
Ja det tror jag på, vad fan gjorde jag när jag var 17, inte nånting av det hon gjorde iaf.

Vilken är din tur låt?

En kväll i Juni...

Ja herre gud, kavajen åker ju åt helvete...

Vilken låt beskriver ditt utseende mest?

Till dom ensamma...
Mohahaha, det var väl det elakaste....

Vilken låt beskriver din personlighet mest?

Kom ihåg mig...
Ja, det är nog ett fåtal som kommer glömma mig ever...

Hur går de med ditt liv?

Jungman Jansson...
Gråa tinningar???

Hur kunde det ha varit i ditt liv om du valt andra vägar?

Peta in en pinne i brasan...

Ja, precis för i helvete!

Vad ska ditt första barn heta?

När vi två blir en...
:/

Hur kommer ditt liv att bli?

Pojkar, pojkar, pojkar...
Nu blev jag att känna mig som en pedofil...

Vilken låt stämmer mest in på dina föräldrar?

Det värsta av allt...

:D Syndigt, men det får vääl stå för min far då.

Hur kommer vintern att bli?

Jag ska måla hela världen lilla mamma...

Ja, fram med penslarna mamma.

Finns det någon som är hemligt kär i dig?

Händerna på täcket...

Standard.



Åh...

Den här sången måste han ju ha skrivit om mig... <3 :/

Över Sundet

Om du ska över sundet

nån gudsförgäten kväll

vill du ta med en hälsning

till nån väldigt speciell

vill du ge henne mina bästa

och säg till henne sen

att jag alltid varit stolt

över att vara hennes vän

säg att några av dom dar

som vi hade med varann

var några av de bästa

som jag nånsin haft

och säg att jag är ledsen

för alla fel som blev

men att inget enda av dem

var menat som nån slags elakhet

säg säg säg säg

allt det där från mig

säg säg säg säg

allt det där från mig

du förresten glöm inte å säg att

det finns saker som hon sagt

som jag alltid ska ta med mig

hon kunde va så briljant

o säg att jag tycker

det behövs många fler som hon

hon bär en doft av nåt som är större

och du förresten en sak till kan du komma ihåg

jag vet hon tror mitt hjärta

är en död o iskall sten

säg att inget kunde vara mera fel än just det

det är bara att om jag skulle gett

allt det hon ville ha

skulle ingenting av det hon älskade

från början

till slut blivit kvar

säg säg säg säg

allt det där från mig

säg säg säg säg

allt det där från mig

säg säg säg säg

säg allt det där från mig

och jag vet hon letar efter

nåt enkelt o nåt rent

jag vet hon längtar efter

nåt aldrig jag kunde ge

men säg att jag hoppas

hon hittar nån som kan

säg att jag hoppas

hon hittar

nån som

håller henne varm

säg säg säg säg

allt det där från mig

säg säg säg säg

allt det där från mig...

The Sounds – Better Off Dead - Radio Version

The Sounds – Better Off Dead - Radio Version

Ja nu känner jag lite för att...

...skriva här igen.

Jag är lite ledsen idag och det var på strået att jag började bölgrina för en onödig sak. Men junst då kändes det som att jag bara ville släppa allt och dra hemifrån. Usch vad jag blir deprimerad över all Skit. Det är lite konstigt att jag ens orkar med mig själv och mina bekymmer, ändå ska man orka med andra människor och deras vedervärdiga beteende
Jag har varit superstark förut. Men när allt brakade för tre år sedan så drog det ner mig i nån klibbig sörja som jag verkligen inte tar mig ur.
Jag böjer mig för alla i största möjliga mån och jag undviker att prata om det in i det längsta.
Jag vill krypa ihop och gömma mig för folk.
Att alla har olika värde  vet jag om, men man gör inte skillnad på sig själv och dem man älskar. Lika skall vara lika och just den här helgen har jag retat mig till vansinne över det

. Men bögar oxå. Nu blev det nå Skit med det här oxå. Ja då tappade jag lusten igen. Fan!

Vad är viktigast?

Jag börjar bli medveten om att ensam är stark.

Jätte-ensam är ännu starkare och svinigt ensam är som hulken fast

bättre.

Hela den här tiden har jag verkligen varit ensam.

Eller mer ensam.

Jag är fortfarande ensam och det lär inte bli bättre än ensam är stark.

Alltså är jag vältränad på att vara stark...

Shit happends...

Fick jag spela om partiet
Fick jag chansen en gång till
Fick jag vrida tillbaks tiden om dom gav mig en ny giv
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du

Slutt...

Planen var ett långt och urlakande inlägg där jag skulle erkänna hur kasst allting är.

Jag mår så mycket bättre när jag skriver vad jag tänker på.

Men, jag tror jag söker mig till dom anonyma bloggarna faktiskt.

Vi kanske hörs...

Åldersnoja!

Jag är vuxen nu, det är egentligen helt åt helvete. Men jag vet ju att jag aldrig kommer bli vuxen hur gammal jag än blir. Det är väl kanske nån störning.
Behövs det så kan jag ju vara skitvuxen, fast oftast så är jag skitbarnslig.
Jag tror allting går lättare då. För när jag verkligen anstränger mig och ska vara vuxen så blir jag deprimerad. Deprimerad över att jag inte var en smart 16-åring som skaffade en sugardaddy, eller varför prostituerade jag mig inte? Varför tog jag inte chansen och drog från den här förbannade hålan?
Ja, jag kommer bara på en hel hög med konstiga och säkert helt idiotiska saker, förmodligen fortfarande lika barnsliga som när jag låtsas att jag inte är vuxen.
Fast jag tror ju att det hade varit jävligt bra om man tänkt efter lite mer än man gjort på dom här 31 åren. Men tänker man efter för mycket så missar man ju en massa saker. Och tänker jag efter så blir jag ledsen. Det har jag ingen lust med.
Höst är det oxå, jag blir lätt ledsen då, men på något sätt så känns det inte så motigt som det brukar. Jag är glad för det jag har (och nu blir det som vanligt nå skit för att jag skrev det, men jag ville skriva det iaf).
Jag har ju två underbara barn, iaf när dom sover. ;) Sen har jag ju Daniel. Han gör mig alldeles jätteglad för det mesta. I morse när jag vaknade hade jag fått ett sms av honom, det gjorde ju så jag blev på BRA morgonhumör ist för det där förskräckliga som jag har en viss ovana att kunna plocka fram jämt.
Sen har jag ju sju katter... Det mår jag egentligen inte alls så bra över, men vad gör man inte för sina barn...
Nu flöt jag ju bara in på en massa tok, det jag ville skriva om har jag inte ens börjat skriva om.
Jag satt här och funderade igår.
Jag blev så uppretad, jag har blivit ganska skadad dom senaste åren. Jag har fortfarande ångest över att mitt liv bara krossades en dag, det livet som jag trodde var perfekt. På senare tid inser jag ju att det kanske inte alls var så perfekt som jag trodde.
Sen träffade jag en idiot och det spelade ingen roll hur jävligt allting var. Jag bara gled med och kasade ner för kanten.
Precis alla andra såg hur illa det var, jag såg och jag kände verkligen hur det plågade mig inuti, men jag gled med. Han var perfekt, den bästa, den som talade om för mig hur jag skulle ha det. Jag vet ju att det var han som talade om det för mig.
Själv brydde jag mig inte, han sa ju att allt var bra. Inte förrän när jag satt vid köksbordet en natt och verkligen tänkte ta livet av mig för att komma undan honom insåg jag att något var fel. Riktigt fel. Den enda och stora anledningen till att jag inte gjorde det var mina barn, hade dom inte funnits hade jag lätt gjort det.
Efter det krävdes ett enda ynkligt skratt för en patetisk lögn, då visste jag att nu var det nog. Man ljuger inte för varandra. Jag har aldrig känt den känslan som jag fick då, en äcklig känsla av hat och dessutom hade jag kunnat slå ihjäl honom. Det måste väl ha varit uppvaknandet.
Ut åkte han, sen fick jag ett rent helvete i flera månader. Jag började verkligen tro att han skulle döda mig om han fick tag på mig.
Som tur var hade jag vänner som verkligen ställde upp och hjälpte mig när det var som värst.
Fortfarande har han uppenbara problem med sig själv då han gärna anklagar mig för saker som jag kan motbevisa mycket lätt. Till exempel, han trakasserade mig i flera månader dygnet runt på mobilen, själv säger han till folk att det var jag som gjorde det mot honom. Jag har god lust att göra ett utdrag från telia för att bevisa för folk som frågar mig om det är sant, jag önskar dom kunde se det jag sett.
Dessutom har jag snott alla hans saker, datorn (den betalar jag på fortfarande), surroundsystemet som kostade 10 000:- (dra av nio tusen + att det var ett utställningsexemplar med en trasig högtalare), diskmaskinen i huset, den krediten betalade jag klart själv när jag sålde huset. Det finns så många sjuka exempel på vilket svin det är. Men jag tröttnade och skickade till honom att om han inte slutade dra valser för sina "vänner" så polisanmäler jag honom för förtal, då fick jag till svar att han tyckte jag skulle sluta trakassera honom. (Ett sms)
Hans jävla äckliga desperata uppenbarelse har förstört mycket i mitt liv. Den galna svartsjukan förstörde mest, jag är så jävla rädd för svartsjuka att jag skulle kunna krypa ur skinnet om jag anar minsta lilla uns av det. Jag känner mig skyldig hela tiden trots att jag vet att jag aldrig jort något fel. Jag skulle lätt erkänna att jag gjort saker bara för att det känns precis som att jag är skyldig när man blivit så sjukt anklagad som jag blev av honom. Jag trodde verkligen att jag var en slampa som bjöd ut mig till vem som helst, fast jag märkte det bara inte själv. Man kan ju inte dricka kaffe med någon av motsatt kön om man inte vill knulla med den personen. Det är bara så. Spelar ingen roll att det var åtta till med, rena ormgropen MAO.
Sorgligt är det och ont gör det för jag kan verkligen inte bli av med känslan att jag borde låsa in mig och gömma mig för alla jag känner, man vet aldrig, helt plötsligt slår det väl slint och man ligger där i sänghalmen med ett fruntimmer eller varför inte min egen bror, för så sjuk var jag enligt honom.
Det är så många saker som etsat sig kvar i mitt huvud och jag kan verkligen inte komma undan det, det ligger där och lurar hela tiden.
Nej fy fan.

Äckligt nära sanningen...

Eller favoriter just nu...

Better off dead...

Hurt...

Fidelity... :) <3

Fredrik...

Bjurö klubb...

Kliff...

The Turtles – Happy Together

Itchy Daze – Monster

Deep Purple – Hush

The Film Score Dance Band – Girl You'll Be A Woman Soon (Pulp Fiction)

Maria Mena – Self-Fulfilling Prophecy

Little Gerhard – Den siste mohikanen

:O

Ny färg, nu är det bara det nya livet som skall klicka oxå!

:(

Kroppskramp, kärlkramp, hjärtkramp och ingenting kan få mig att må bättre just nu. Tänk om man åtminstone fick plats under soffan så man kunde gömma sig för hela världen.... :´(

Man lär så länge man lever...

Sa Per i hagen när han låg under magen på Britta och slickade fitta...

Idag ser jag allt ur porrperspektiv... Dvärgsex... Vad tusan är det? Anni har lurat ut mig på sidor som jag inte trodde fanns och sen spann jag så klart vidare på det och nu har jag sett all världens förskräckligheter och lite till. Jag borde länka va? Men be till gud att inga barn läser!

http://blolz.com/27900 Det kan vara skönt att ha en pall med sig när man behöver vila...

http://imagedb.org/46417 Mister Piggy???? Blä!

Ja ja, det här kan vara det äckligaste blogginlägget någonsin, men ni får väl låta bli att läsa då...

Jag blev så glad...

... Hade ju värsta uppfinningen på gång. Googlade och jävlades en lååång stund och började inse att det här var en stor grej. Men hur skulle jag kunna bygga den? Läste på ytterligare och tänkte på alla pengar jag skulle tjäna...
Jaha, helt jävla plötsligt i helvete så råkar jag få se att dom där förbannade finnpuckona redan stulit min ide och satt och hånskrattade mig rakt upp i ansiktet!
Hur kan dom? Visserligen verkade dom ha uppfunnit det för mycket längesen, men jag känner mig ändå bestulen!
Jag har ju tänkt på det här så förskräckligt mycket.
Varför googlade jag inte på en gång? :(
Tack Finskipatruski för att ni sårar mig djupt in i själen!

You gotta be kiddin'

This is unbelievable

Don't make me curious

Leave me alone

The message is hidden

It's inconceivable

Let's get serious

What's going on?

Hey! Hey! You make things difficult

You make it hard livin' on

I'm going crazy

Livin' this way

I'm giving all my life to you

Baby I'm crazy

But I'm going insane

I shouldn't love you like I do

I must have been screaming

That was unintentional

I do apologize

For the way I feel

So tell me I'm dreaming

cause I'm a bit conventional

Don't psychologize

It's no big deal

Come on! Come on! Don't make things difficult

Don't make it hard livin' on

Don't take this personal

We're in too deep

Maybe the cure is

Worse than the diseace

I shouldn't love you like I do

I shouldn't love you like I do

Glad...

Jag är på bra humör och allmänt glad, men då blir jag orolig för varje gång det är så brukar det bli nå skit... Bara att se fram emot det då.

Iaf så är jag mycket nöjd med helgen, nu längtar jag till nästa... :)



Halleluja moment!

Det bara sprutar ut bebisar överallt och jag blir alldeles sjuk i huvudet!

Om jag inte hade en 11-åring som kommit i förpuberteten så hade jag ringt hem Daniel och haft betäckningskonferens i en vecka! ;)

Verklighetsbaserad?

Kjolen som den var när jag var sjutton, fastnar den nere vid mina lår.

Dragkedja på byxa från förfjol, fastnar nu i vildvuxet könshår.

Åh, jag dyrkar marken du går på, älskar när du säger till mig, att jag är underbarast på jorden.

Men vad menar du med personlig tjej?

Vad då?

Tycker du att jag är fet, borde gå på en diet?

Eller vill du skaffa smalt?

Tycker du jag börjar rugga, ser ut som en sugga som ätit mycket gott?

När du säger att jag duger, så tror jag att du ljuger, på alla sätt och vis.

Och jag hävdar jag vill vänta, men klockan börjar klämta.

30-årskris!

Vi har stött och blött flera år nu, inom glasram ett bröllopsklätt par.

Vi har rutiner och öppen dörr till toalett.

Du sköter jobb, jag struntar i ansvar.

Åh, jag dyrkar marken du går på, älskar när du säger att jag är fin.

Och underbarast på jorden, fast dricker lite väl för mycket vin.

Vad då?

Tycker du att jag är fet, borde gå på en diet?

Eller vill du skaffa smalt?

Tycker du jag börjar rugga, ser ut som en sugga som ätit mycket gott?

När du säger att jag duger, så tror jag att du ljuger, på alla sätt och vis.

Och jag hävdar jag vill vänta, men klockan börjar klämta.

30-årskris!

Är rädd för barn och rädd för huslån, rädd för allt som ger vuxenpoäng.

Rädd att förlora den jag älskar, till nån yngre som lockar dig i säng.

Behöver inte visa mig på krogen, rätt länge sen när jag tänker till.

Och jag kan inte stanna tiden, den är hela tiden med dig om du vill.

För jag dyrkar marken du går på, förlåt om jag stundom är svår.

Med dig vill jag leva och åldras, men med allt tjat så får du först gråa hår.

Vad då?

Tycker du att jag är fet, borde gå på en diet?

Eller vill du skaffa smalt?

Tycker du jag börjar rugga, ser ut som en sugga som ätit mycket gott?

När du säger att jag duger, så tror jag att du ljuger, på alla sätt och vis.

Och jag hävdar jag vill vänta, men klockan börjar klämta.

30-årskris!

Söndag...

Känns ju som att den dagen kommer alldeles för ofta.

Nu ska jag ha tråkigt igen i en hel vecka. Men semestern är ju slut så nu blir det fritids i någon vecka innan jag får komma tillbaka till alla vilda tonåringar igen. Längtar faktiskt dit.

Fast jag ska väl lägga manken till och skaffa mig ett annat jobb, siktar iaf in mig på en FA-skatt till att börja med.

Jag förstår inte varför jag började blogga nu för jag har inte ens lust med det... Så jag slutar väl innan jag skriver nå totalt jävla utvecklingsstört som folk ska reta upp sig på.



Ab imo pectore...

Greps av "Auri sacra fames" och köpte en trisslott, folk talar alldeles för mycket om hur mycket vinster det delas ut, men jag vann inte. Som vanligt. Bara att bita i det sura äpplet och gå te jobbet igen på måndag då.

Hmmm...

Det var nog inte så här jag ville ha det...



Söndag...

Det är väl för underligt hur man fungerar...

Magen krånglar mest hela tiden, skiträdd för att äta är jag oxå.

Så nu har jag ju i princip bevisat att man kan överleva på filmjölk och kaffe.

Ramlat ner under 70 kilo har jag gjort oxå, det är ju bra. Men jag tycker ju fortfarande att jag är tjock.

Så så länge jag slipper magkatarr är jag nöjd med det som hänt, men den vill ju gärna ge igen om jag provar äta en smörgås eller pasta.

Jag tror att jag kanske skulle ta mig en tur te farbror doktorn och kika lite på vad som är felet. Förmodligen är det den där förbannade LCHF-maten som ställde till det...

Snark...

Regn och åska, jaja, det går väl över någon gång...

Ingenting att göra heller. Städa kanske, men det är tråkigt.

Idag är det iaf fredag, som om det spelade någon roll när man har semester...



Måndag...

Det är fortfarande semester. Jag hatar semester!

Jag har så tråkigt.

Har gjort nästan ingenting idag igen.

Varit hemma, druckit kaffe med Daniels fantastiska pappa, Ketty var hit en snabbis och hämtade köksluckor. Sen gjorde jag ingenting i flera timmar.

Efter dom timmarna åkte jag till mormor och följde med henne och mamma ner på byn, det var så långt så vi tog bilen... Sen skällde mamma om min mage, jag är så trött på den magen, men jag örk inte göra något åt saken. Så länge jag lever är det helt ok att leva på filmjölk. Det är gott. Det är på sätt och vis positivt oxå, jag går ju ner i vikt. Vill man bli fin får man lida pin, eller vad är det dom säger?

Sen kaffe med Fia. Det är väl typ det som hänt. Jag som vill ha äventyr...

I morgon, då ska jag hitta på något... :/

Ensam igen...

Inga barn, ingen älskling...

Traselsudd hade rätt, det ekar här, men nu ekar det ännu mer...

Nästan en hel vecka alldeles ensam igen... Den förra plågade mig vedervärdigt mycket.

Det blir troligtvis samma sak nu, men jag hoppas väl att det inte blir så...

Har väl i princip varit en dålig helg...

Drack gjorde jag igår, det fick jag ta skit för idag. En gång i hela mitt liv har jag verkligen varit fyllsjuk så jag trodde jag skulle dö, idag var värre än den gången. Så jag kanske borde fira att jag verkligen varit rysligt fyllsjuk två gånger på 30 år... Ganska bra resultat egentligen, men det har varit så förskräckligt så jag ville somna och aldrig vakna nå mer... Ända tills <3 kom hem med alvedon, då blev det lite bättre.
Nu får det väl bli lite onödigt tråkigt sittande här resten av kvällen då jag i princip snarkat bort hela dagen...

Varför skaffar folk barn?

Detta är jag, ett litet pissigt, skitigt och skrikigt spädbarn...

För någon är jag ett helt underbart och efterlängtat tillskott i en familj som skulle offra sina liv för just mig, jag är någons barn.

Jag kan vara jävligt jobbig, redan innan jag föds börjar det. Sen när jag väl är ute blir det troligtvis ännu värre, har du inga barn, räkna kallt med det genom hela den långa graviditeten. En spya innan frukost som gravid är ingenting mot ett kolikbarn som skriker en hel natt.

Skriket var det ja, det är rent ut sagt förskräckligt, det bryter ner en människa på en nanosekund, mammans tuttar vill explodera, grannarna sliter sitt hår. Dom hatar mamman och pappan, vad fan hände med kondomen, p-pillren och det inte riktigt lika tillförlitliga finska rycket?

Men samtidigt, i en annan del av stan är någon överlycklig, deras barn skriker oxå lika högt, men för fan, häng fram pattarna och mata! Eller, bara om du är hemma, gå inte ut på stan och tro att det är naturligt med ammande mammor! Folk springer och hämtar ordningsvakter på grund av perversa fruntimmer som bara vill mata sina barn på det mest naturliga sätt. Men slappna av, rökrummen som fanns förr har byggts om till pattrum, där får du ta fram dina pattar, rulla ut dom, vika ner dom och i det närmaste förse ditt barn med färsk mat utan att någon bryr sig för stunden.

Amning i sig kan vara rätt arbetsamt, bröstvårtorna är som stora sår, man får stockning och 45 graders dödsfeber som gör att allting dansar marengo framför dig. Dessutom är det jobbigt när ungjäveln vill ha tutten två tre gånger i timmen... Man tycker att man aldrig får sova. Men, trots att jag har ammat båda mina barn så länge det gick och kändes ok så har jag aldrig för en sekund känt att dom var jobbiga. Hur trött jag än var så smälte mitt hjärta varje gång jag såg dem i ögonen vid våra amningstillfällen. Vänta tills dom är elva år och kallar dig för idiot, det är då du ska säga att dom är jobbiga!

Och då är dom verkligen jobbiga, dom förstår hur man är jobbig på för vis, det gör INTE ett spädbarn. Ett spädbarn kan aldrig bli bortskämt av för många amningstillfällen, det är dom tillfällena som gör att ditt barn överlever!

Att få barn kan vara en pain in the ass-upplevelse när man ska till tvättstugan, med ett stycke barn och en tvättkorg som väger 52 kilo. Det är ganska stor risk att man är totalt färdig i huvudet och kastar in ungen istället för tvätten i maskin... Nej, men räkna kallt med att det är skitdrygt, du ska ha ditt barn med dig överallt, det är du som skaffade barnet tillsammans med någon du älskar/älskade. Det är ditt ansvar att se till ditt barn, du ska fostra barnet på ett bra sätt. Jag vet att min minsta är väldigt duktig på att kalla mig för bajskorv eller varför inte "Satan Perkligen", vid tillfällen då jag beter mig på ett opassande sätt enligt henne. Men det är väl oxå det jag är väldigt bra på, att använda fula ord som vardagstal. Dom kommer med andra ord att bli lika (o)uppskattade som mig när dom blir stora.

Slutsats... Hade du varit en grottmänniska, tro inte att din familj skulle ställa upp hur som helst och jolla med ditt barn bara för att du är trött. Ungen var din, då är det du som tar hand om den.

Jag kan förstå att man tror att jorden ska gå under för att man inte får sova, man gråter och tänker att man är slut som människa, men är man en riktig mamma, då jävlar ruskar man sig lite och kör järnet igen. Det kommer komma många sovmorgnar, många ensamma dagar utan något att göra och massor av tillfällen då du längtar tillbaka till då ditt barn var alldeles nyfött, alldeles nerkissat och du alldeles sönderskriken i öronen. Dagar då du längtar tillbaka till den gången du bytte blöja och ditt barn hade skitit igenom för sjuttonde gången på två timmar. Dagar då du önskar att du fått lukta på den där tröjan du hade på dig som ditt barn spydde ner så du luktade sur bröstmjölk, tänk, tom en sån sak kan man sakna.

Det bästa jag gjort i mitt liv var mina två barn, som jag älskat villkorslöst ända sedan första gången jag fick dem i min famn, men från första början visste jag oxå att det är mina barn och mitt ansvar.

Jag skulle vilja be om ursäkt för syns skull, men seriöst, varför skaffar man ett barn om man är så in i helvete skitnödig på att supa, gå på bio eller shoppa? Man hinner det när ungarna är större, tiden som spädbarn, det är den viktigaste tiden i livet. Det ångrar man att man missar.

So happy...

Just idag är en mycket bra dag.

Jag kom på igår varför jag är så elak... Jag köpte ett graviditetstest förra veckan och sen tänkte jag att det är ju så klart det som är felet. Och i samband med köpet så kom nervositeten som ett brev på posten.

Jag sprang från apoteket, in på en jävla offentlig toalett och bad till gud, snälla snälla låt mig slippa välja... Jag vill inte välja. Jag vill att allt ska rulla på precis så som det är. Kissade på stickan, då kom det nån jävel och röck i dörren så jag blev ännu mer stressad, det kunde ju stå nån där utanför och trampa. Testet skulle bara ta en minut, men en minut är en evighet när man väntar på något.

En minut gick, men för säkerhets skull väntade jag två, det får väl vara kö tänkte jag... Tänk dessutom om jag börjar gråta i ren panik när jag tittar på stickan och det är positivt??? Då tar det en timme.

Men det var negativt, varför är jag så arg då?

Det börjar på lördagen, jag vill kollapsa på söndagen, jag vill gråta som ett litet barn, varenda nervtråd gräver sig ut och bara letar efter något att slita tag i och gnaga sönder i ren desperation.

På tisdagar börjar det släppa, jag ser ljuset i tunneln, hur mörkt det än är i övrigt. Det är en explosion av känslor som bara stormar omkring och pickar i sig varendaste litet lyckofrö som dom kan finna! På fredagen är nerverna utanpå igen, men dom pirrar bara, dom gör inte illa någonting, dom längtar. Dom svettas ut i händerna, dom gnider sig mot varandra och ger mig elektriska små känslostormar. Så klart var det svaret på hela gåtan.

Det är Daniel jag är arg på.

Jag är inte arg på honom egentligen, det är världen runt omkring som retar mig till vansinne. Jag är kär som en fjortis, jag känner mig sjuk utan honom, känner mig död när han inte sover bredvid mig.

Hur ska den känslan någonsin kunna försvinna när jag aldrig kan få ha honom kvar här i hundra år, under mitt täcke, alldeles så där perfekt mysigt som man knappt kan föreställa sig.

Det är alltså längtan som slår sig fram och våldtar min hjärna, dum som jag är så ger jag mig på och plågar en av få som jag värderar mycket, mycket högt.

Jag tror väl inte han förstår sig på att läsa min blogg eftersom han säkerligen inte uppskattar mina raseriutbrott som jag fått titt som tätt här, men jag hoppas att han förstår hur mycket jag verkligen bryr mig om honom, hur fantastisk, intelligent, underbar och älskvärd han verkligen är.

Även om han är lite mongo, men vem fan är inte det? ;)

Hm...

Jag har bävat för den här helgen länge... Inte kan jag förutspå saker heller, annars hade jag gjort det för länge sen.

På lördag har jag hållit mig nykter i hela tre månader, inte var det svårt heller. Men det skulle mycket väl kunna bli så att jag blir sugen nu. Då spricker allt jag hållit på...

Helvete oxå, men jag ska stålsätta mig.

Btw, jag är så glad idag! Jättejätteglad och superkär i min älskling, han kan faktiskt vara alldeles fantastiskt underbar bara han vill.... Han är verkligen det finaste jag vet, förutom mina barn då... <3

My dreams are always the same, I see you
Fear is my best friend it keeps me alive
What is it I got that triggers you to follow me day and night?
I can smell your stench all around

I don't know what your demons are telling you
But it ain't me you're looking for
Why? Why won't you leave me alone
It drives me insane
Why? Why won't you just let me go
Stay out of my way

Never sleep with your enemies,
They'll steal all that you got
Framed by the lust
You spin out of controll

I don't know what your demons are telling you
But it ain't me you're looking for
Why? Why won't you leave me alone
It drives me insane
Why? Why won't you just let me go
Stay out of my way

Don't mess with my head
What triggers you I don't understand

Why? why won't you leave me alone
It drives me insane
Why? Why won't you just let me go
Stay out of my way

Vad mår jag bra av då?

Ja... det kan man fråga sig.
jag mår inte bra av att veta att någon mår dåligt, av att veta att jag egentligen anstränger mig i onödan om det ändå aldrig blir bättre än så här. varför ska jag då ens försöka. livet i sig är ganska värdelöst. men för det lever man vidare och gör det som förväntas av en trots att man egentligen vill något helt annat.
jag tror jag måste försöka rätta till allting. men som det är just nu lär jag tyvärr inte kunna göra något annat än avsluta det fjärde kapitlet och gå vidare. säkerligen gladare än just nu.
man orkar ett tag. sen är det slut på energin. värdelösa tråkiga jag. ändå trodde jag att jag gjorde precis det som förväntades. Rackarns.

vilket fantastiskt roligt liv jag har.

För tillfället som en mycket serviceminded diskplockare. plockare av det mesta faktiskt. resterande del av familjen har spelat tvspel. tittat på film mm mm. usch vad tråkigt. i morgon tror jag att jag struntar i allt, men då blir det väl kvar tills jag grips av panik och gör det ändå.

Gurglar...

När man är där så blir det iaf ingenting. ingenting... ingenting...
så hädanefter gör jag ingenting.

All the clouds are closing in
I have lost my safety pin
I guess my shell was way too thin
For a war that I can't win

Bara hu besökare igår...

Jag som brukar ha huttihu teminstone...

Men jag får väl hitta på något intressant att skriva om....

Men då måste jag tänka lite först...

NEJ!

FAN I HELVETE OXÅ! :(

Jag är en glad jävel...

Men likväl är jag ledsen, arg, grinig och allting annat därutöver.

Det är väl precis så det ska vara.

Jag ältar många saker just nu. Jag kanske till exempel ska låta bli att anstränga mig så mycket för att göra andra nöjda? Vad vinner man på det?

Om ingen vill göra mig nöjd så undrar jag ju vad det jag gör för dem är värt.

Jag är mitt inne i mitt funderande och jag måste väl bestämma mig snart... Jag kan ju inte dra ut på allting hela tiden...

Ibland känner jag mig som en stor idiot... men jag tror det kan bero på att jag är övertrött för tillfället...

fredag...

Tråkig fredag. fast den har varit rolig iaf. anni har ju gått och blivit stor och tagit studenten. själv sitter jag här som en gammal rostig opel och lurar på vad en Nykterist gör på en fredag. svaret vet vi ju alla. är man inte full så kör man. men jag här gjort det två barnlediga helger och när man vaknar känner man sig mer fyllsjuk än om man druckit...

Det finns i princip ingenting att göra på en söndag. inte ens fast det är röd dag i morgon. Eller egentligen borde jag väl städa. men det har jag ingen lust med.
jag fortsätter väl att luta mig bakåt i min fantastiska utemöbel:)

Det ondskefulla släktet, eller ja, fruntimmer...

Det måste ju stämma att vi är elaka. Jag har dåligt morgonhumör, dåligt dagshumör, dåligt kvällshumör och även dåligt väck-mej-och-vaknar-jag-då-jävlar-humör. Jag känner mig förskräckligt elak vissa dagar. Och när jag väl varit elak så skäms jag för det.
Men, jag nekar ju inte till det, jag brukar erkänna för dom jag känner att jag är en elak jävel.
Just för tillfället är jag arg och elak mer än normalt, men det får ni ha överseenee med för nu tror jag att jag stressat sönder i flyttröran.
Just nu är jag inte på dåligt humör, det måste bero på att Janne bakat rabarberpaj och den satt som en smäck i min mage. Fast lite ont i magen fick jag allt. :)

Måste vara mitt svåra hälsotillstånd som gör det...

Men just idag, just i detta nu är jag i en svacka.
Jag vet vad det är för fel oxå, men jag har så galet svårt att erkänna det.

Min kärlek är extremt stark, jag älskar så det gör ont.

Men jag vet fan inte om jag har energi över för att sakna någon så mycket som jag gör.

Det enda jag tänker på, är när, när fan ska vi ses?

När ska vi ha tid?

Jag stretar, men jag tror jag ger upp hoppet...

Att träffas några dagar varannan vecka, (och då, varannan timme, i fem minuter) eller när vi sover...

Jag träffar min mamma oftare, min mormor, min kusin...

Det värsta är ju, att i allt det som jag tycker om, det som jag älskar, så känns det ju ganska medvetet att åverka mitt hjärta dessa plågor....

Vad ska jag ta mig till... :´(

Dom är inte som du...

Andas sunt med förnuft och släpper taget och kliver, att förstöra för sig själv är det enklaste i livet
Jag vänder mig om för att se mig själv i ryggen och jag vet att jag alltid tappat nåt
Jag vill inte längre veta vad jag kan
Jag misstror mig själv och håller ensam hand i hand
Jag dyker upp och försvinner med svansen mellan benen
Med näsan i vädret och foten i klaveret

Varför ska man tänka på nån annan än sig själv?

Så...

Då var huset sålt och jag har ingenstans att ta vägen, får väl sitta här och ha ångest...

Jag vet hur du ser ut i inga kläder
Kan det va därför du blev obekväm när
Visst du kan klippa dig skaffa en annan tjej
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej
Samma grej
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej

Jag glömmer aldrig dina hemligheter
Det du är räddast för fast ingen vet det
Visst du kan rycka på axlarna spela ball
Och fast du tycker du lyckas vet jag i alla fall
Och du försöker hålla masken
Så du kan sväva över marken

Visst du kan skratta och låtsas som ingenting
Men jag vet allt om dig för du har varit min
Du är nån annan nu i och för sig
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej

Vi stod i fönstret bara du och jag
Jag viska det jag vet att du vill ha
Du vill att alla ska se så jag håller kvar
Men när jag bad dig att vänta så var du redan klar
Och du försöker hålla masken
Så du kan sväva över marken

Visst du kan skratta och låtsas som ingenting
Men jag vet allt om dig för du har varit min
Du är nån annan nu i och för sig
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej
Samma grej
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej
Jag vet allt om dig
Visst du kan skratta och låtsas som ingenting
Men jag vet allt om dig för du har varit min
Du är nån annan nu i och för sig
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej
Ja, när du strippar och klär av dig är det samma grej
Jag vet allt om dig
Ja, när du strippar och klär av dig är det samma grej
Ja, när du strippar och klär av dig är det samma grej

Jag vet allt om dig
Jag vet allt om dig
Ja, jag vet allt om dig
Jag vet allt om dig
Jag vet allt om dig
Ja, jag vet allt om dig
Jag vet allt om dig
Jag vet allt om dig
Ja, jag vet allt om dig

Fantastiskt glad!

Hela lägenheten blir renoverad... Ny kyl/frys, Ny färg från golv till tak. Dessutom min egenkomponerade tapetblandning... Som säkert är helt åt helvete, men det skyller jag på Mamma och Per-Erik, dom hjälpte mig.
Jag är så sjukt uppstressad över allting och idag blev det mer näsblod så klart. Jag förtjänar det troligtvis eftersom jag inte tycker mig ha tid att varken äta eller dricka annat än kaffe.
Men det rättar väl till sig bara jag landat på det nya stället.
Ungarna är oxå ivriga, men helst av allt vill dom att jag ska springa som en yr höna mellan bilar, mopeder, gamla kärringar mm mm för att valla dem. Kanske skulle börjat med att packa ner dom rackarna i en varsin kartong först av allt.
Älskling är och sliter ut sig i Söderhamn och jag längtar nästan ihjäl mig. Dom få timmarna som blev när jag var upp var alldelens för korta. Men det är nog rena turen att han är borta nu för jag skulle säkert packa ner honom oxå.
Jag vet inte riktigt varför, men han är ju fantastisk, han gör mig fantastiskt glad och jag kan inte annat än älska honom mer för varje dag, så snart älskar jag sönder honom...
Äh, vilket jävla kärringsnack... Kör på lite mer här så jag blir klar någon gång.

Vilken helg...

I fredags packade jag som en desperat hemmafru, var fyllechaufför, sen vid halv tolv åkte jag mot Söderhamn. Var inte där förrän halv fyra på morgonen...

Vid elva åkte jag hem, hemma tre. Fick främmande, sen sov jag ett par timmar innan jag och Gurra åkte och åt lite, sen blev jag fyllechaufför igen och hamnade på rövarkalas i Rävåla.

Men fyra halv fem i morse kom jag iaf hem. Sov till tio, då ringde Milan och väckte mig. Kastade mig upp och gjorde allt jag måste.

Sen har det rullat på hela dagen, så nu tar jag mig en välförtjänt paus. Det verkar behövas för jag blödde näsblod så jag trodde jag skulle förblöda i Gurras bil i morse. Det enda jag hittade att torka mig på var en använd servett... Mysigt...

Söderhamn var så klart fantastiskt, grustaget och regnet till trots, <3 var ju där för tusan.

Rävåla var ok, någon jobbig typ fanns det väl, sen fanns det ju mindre jobbiga oxå som tur var.

Packningen kräks jag snart på, men idag har jag varit snuskigt effektiv!

Idon´t know where I belong...

Kär!!!!

Ja, jag blev ju så himlastormande kär i mitt liv idag!

Jag är så kär i <3 och mina barn, jag är så kär i min bil, jag är så kär i att jag snart flyttar!

Kanske löser sig allt bara man gnir tills det gör ont överallt...

Jag fick sån lust...

...att skriva vad jag känner, men jag vet ju att varje gång jag gör det så blir det nå skit, så jag behåller det för mig själv...

HURRA!

Nu kör jag en liten stunds packning igen, sen dusch, säng och sova...

Men herre guuuud!

Ibland skulle jag vilja spola tillbaka tiden... Strypa någon långsamt och hacka sönder honom i små bitar... Den jäveln har lyckats rund-dra skruvarna till sängen. Så nu var den färdigknullad för jag tar fram sågen vilken sekund som helst...
Älsk har blåst till Söderhamn så jag känner mig ju lite ensam. Men han ska vara glad att han inte behöver se mina raseriutbrott i flyttpaniken.
Men 2 veckor är väl att ta i! Hur ska jag överleva det. Tänkte erbjuda mina tjänster på Linde-cruisingen iaf, då kan jag ju köra på druckna människor så slipper jag känna mig så hemskt ensam...

objekt...

Nej, nu börjar det gå för långt... men jag får väl glida ner i källaren och köra mitt mest diskreta race;)

Röra varandra...

Visst är det underligt. jag börjar tro att jag löst problemet inne i huvudet... men sen ska det ju fungera i det verkliga livet oxå...
jag längtar sönder när han är borta hela veckor. det går ju, men det är inte så kul alla gånger. sen när han väl kommer hem så blir jag som en nykär fjortis... törs knappt pussa honom fastän det enda jag vill är att kasta honom i sängen och antasta sönder honom... :)
binda fast honom. spika fast honom. gömma honom. sen när det är dax för jobb kan dom fan få leta. jag får väl ljuga att jag inte sett honom på flera dagar.

Katastrof på katastrof...

På jobbet är det tomt, i mitt huvud är det fullt.
Jag har någon timme kvar att lida och det känns som en jävla evighet.
Det värsta är ju att om det går bra, då måste jag ju verkligen hitta någonstans att bo.
Vart vill jag bo, och vad passar bäst med ungarna...
Ojojoj...

Varje ord du säger kan driva oss isär
Jag vill förtvivlat gärna att det inte ska sluta här
Ord är som napalmbomber
De ödelägger land
Jag vill inte höra vad du har att säga
Bara hålla din hand

Kan du inte vara tyst nu?

Det kan ta slut i morgon
eller hålla på för alltid
ibland är det så

Så säg som det är
för den här gången
krävs det mer
innan jag öppnar armarna
förlorar mig
och känslorna faller fritt
på midnattsgatorna
för vem skulle bry sig
om våra hjärtan blev förstörda?
Men allt det här vänder sig
in i mig

Och du är det finaste jag vet
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet

Världen är ett pussel,
varje människa är en bit.
Motivet det är vackert,
men jag hör inte dit.
För jag har egna tankar,
i färg med fel nyans.
Jag saknar inte vänner,
men passar ingenstans.

Gråter en skvätt....

...och funderar på vad jag håller på med.
Vad fan går allt ut på egentligen?

Slip inside the eye of your mind
Don't you know you might find
A better place to play
You said that you'd never been
But all the things that you've seen
Will slowly fade away

So I start a revolution from my bed
'Cause you said the brains I had went to my head
Step outside, summertime's in bloom
Stand up beside the fireplace
Take that look from off your face
You ain't ever gonna burn my heart out

And so Sally can wait, she knows it's too late as we're walking on by
Her soul slides away, but don't look back in anger
I heard you say

Take me to the place where you go
Where nobody knows, if it's night or day.
Please don't put your life in the hands
Of a Rock 'n Roll band
and throw it all away

Gonna start the revolution from my bed
'Cos you said the brains I had went to my head
Step outside cos summertime's in bloom
Stand up beside the fireplace
Take that look from off your face
You ain't ever gonna burn my heart out

So Sally can wait, she knows it's too late as she's walking on by.
My soul slides away, but don't look back in anger
I heard you say

So Sally can wait, she knows it's too late as we're walking on by
Her soul slides away, but don't look back in anger
I heard you say

And So Sally can wait, she knows it's too late and she's walking on by
My soul slides away, but don't look back in anger, don't look back in anger
I heard you say

At least not today.

Dum som man är...

Nu får det vara färdigdrucket...

Som vanligt kommer man på det i efterhand och sen glömmer man av det lika fort.

Men å vakna som en jävla fiolsträng och sen behöva tänka på allt skit som händer när folk är fulla gör ju så man blir förbannad.

Finns väl någoonting annat man kan göra tycker jag...

Nu gäller det bara att komma på det.

Alla pratar om kärlek, mys och gos och tjafs...
Men allt jag tänker på är hårdporr och massa elakt tafs...

Den sa:

Jag är en blåval, jag kan ta dig härifrån
Från din öde ö, från dina papper och pennor
Du är en förlorare, men du kan gömmas I min mun
En människa är inte tung att bära på...

A long long time ago...

I can still remember, how that music used to make me smile...

Jag lyssnade på Nirvana, Green Day och Ultima Thule.
Bara för att du lyssnade på det...

Now for ten years we’ve been on our own
And moss grows fat on a rollin’ stone,
But that’s not how it used to be.

Kärlek & hat är två lejon som aldrig får mat...
Men kärlek & hat kan vara början på något helt underbart...

Hm...

Jag har en viss förmåga att tycka allting är jättebra, precis innan det blir dåligt igen.
Och det retar mig till vansinne.
Men är det en mamma du vill ha så ska du fan i mig få det.
Du kommer få ångra det här så det bara skriker om det.
Jag älskar dig så sjukt mycket så jag skulle kunna slicka din röv medhårs hela livet. Men jag vet ju att plågan som krävs för att komma över dig är kortvarigare. Jag kan komma undan lättare mao. Egentligen vet jag ju att jag borde vika mig för det sistnämnda.
DET GÖR MIG SÅ JÄVLA IN I HELVETE ÄCKLIGT ARG... Att jag ska vara så förbannat snäll jämt och bara låta allt som jag vill ha glida mig ur händerna.
Kunde jag inte ha fått ett uns av elakhet... För det du tror är ilska, det är nog ganska normalt när man lever med en sån människa som dig.
Jag har en sån plågsamt äcklig känsla varje dag, varje kväll, att nu kommer det snart. Nu ska du ut och dricka igen, sen händer det något, eller så är det givetvis mitt fel, bara för att jag inte säger nej. Mitt fel?
Jag vill så gärna att du ska ta ditt eget ansvar, att du ska kunna säga nej, det är inget man dör av. Men jag måste ju erkänna att om det är sant som du säger, att du behöver hjälp, då hjälper jag dig mer än gärna och jag blir glad att du kan erkänna en sån sak.
Men att man mått dåligt hela livet är inget man kan skylla på, det som inte dödar härdar...
Jag har mått dåligt många gånger, men jag kan ju inte använda det som argument till något dumt jag gjort på fyllan.
Varför blir det så här när du ibland kan vara den mest fantastiska människan jag känt, den bästa vän jag haft i hela mitt liv och den mest älskvärda kille jag någonsin träffat... Varför?
Och varför ska jag envist plocka upp skiten och pressa in den mellan nerverna igen.

Jeeetttebråååå...

Jag tror det iaf...

Allting har rasat, men jag tror jag ger upp och glider med...

Om jag bortser från min räserdåliga ekonomi så är mitt liv riktigt gemytligt nu...

Riktigt riktigt trevligt.

I morgon åker ungarna till pappa igen, då kan jag städa för första gången på en vecka... :)

Vi har bara varit ute. Från morgon till kväll... Det syns kan jag lova... :/

Karlar...

Det är ett underligt släkte. jag hoppas gud gör mig till en i mitt nästa liv så jag får möjlighet att förstå mig på dom Jävlarna någon gång.
god natt.

Dagens...

http://open.spotify.com/track/061qH6h0BLVYvOfrgQTNbt

Mummel....

Hallå, hallå
Det här är X22
Jag söker efter dig
Jag anropar försvunnen astronaut
Hallå, hallå
Och visa att du finns
Jag vet att du kan höra mig
Jag anropar försvunnen astronaut
Hallå, hallå

Min favorit för dagen...

http://open.spotify.com/track/6iEumqpFbL91rTaTcGil5K

Bekymmersfritt...

Det kan det fan aldrig bli...

Och hur jag än vrider och vänder på allt så blir det än mer bekymmer.

Jag känner mig för tillfället som ett enda stort bekymmer.

Bla bla bla...

I morgon är det iaf sista dagen på jobbet sen är man långledig.

Det är tomt och tråkigt på jobbet utan ungar...

När dom är där händer det iaf något.

Mina egna ungar föredrar att befinna sig utomhus och är dom där måste även jag vara det.

Så nu sitter jag mitt i ett förfall, för hur det än är så hinner dom in och röra till överallt.

Inte orkar jag göra något åt röran heller. Jag har ont precis överallt efter den här jävla bilreparationen, dessutom töntade jag väl till det med en vända i solariet igen... Så klart slutar det med en jävla svidig bränna på dom mest obekväma platserna jag kan tänka mig.

Herrn i huset har jag lyckats se irl fem minuter idag tror jag... Funderade på om man kanske skulle ta ett stryptag på honom och åka till nån tom och tyst Jungel vars jag kan få lära känna honom.... Eller han mig. Nog för att kärringar är endra griniga spektakel, men inte så griniga som han tror.

Jag har ont...

Det är väl fan å. jag måste vara för gammal för å krångla omkring i trånga utrymmen. Eller så är det latmasken som vill ut.
har ont som fan i ryggen efter några timmar i hjulhuset... Eller innerskärmen.

Bättre och bättre...

i dag tog jag mig råd att köpa lite kläder och ett par skor för skattepengarna som ramlade in på kontot bara så där. elina fick oxå skor. med hello kitty på. så nu är vi nöjda båda två ett bra tag framöver. i morgon ska jag spendera resten av pengarna på räkningar. Blä!

Oj...

I morgon blir man väl lynchad... ha ha.

Ryggplågor idag...

Fick så in i helvete ont i ryggen...

Jag skyller allt på kedjan, men förmodligen har det med mitt våldsamma arbete att komma in i källaren från utsidan.

Jag slogs med spadar, sparkade, hamrade och bröt. Till sist lossnade den där jävla frigolitskiten och fogskummet.

Sen hade någon, nämner inga namn, men av rysk härkomst är han... Satt källarluckan bakom ett jävla rör så jag fick bryta och slå tills jag skrek av utmattning innan jag lyckades få av den från gångjärnet.

Sen rättade jag till allt så man bara kan stoppa in veden där istället för å bära ända ner i kartonger.

Egentligen borde jag bygga ut det här på något sätt, kanske en matare från hålet och rakt in i pannan. Då måste jag uppfinna en tändanordning oxå... Hmmm....