Kjolen som den var när jag var sjutton, fastnar den nere vid mina lår.
Dragkedja på byxa från förfjol, fastnar nu i vildvuxet könshår.
Åh, jag dyrkar marken du går på, älskar när du säger till mig, att jag är underbarast på jorden.
Men vad menar du med personlig tjej?
Vad då?
Tycker du att jag är fet, borde gå på en diet?
Eller vill du skaffa smalt?
Tycker du jag börjar rugga, ser ut som en sugga som ätit mycket gott?
När du säger att jag duger, så tror jag att du ljuger, på alla sätt och vis.
Och jag hävdar jag vill vänta, men klockan börjar klämta.
30-årskris!
Vi har stött och blött flera år nu, inom glasram ett bröllopsklätt par.
Vi har rutiner och öppen dörr till toalett.
Du sköter jobb, jag struntar i ansvar.
Åh, jag dyrkar marken du går på, älskar när du säger att jag är fin.
Och underbarast på jorden, fast dricker lite väl för mycket vin.
Vad då?
Tycker du att jag är fet, borde gå på en diet?
Eller vill du skaffa smalt?
Tycker du jag börjar rugga, ser ut som en sugga som ätit mycket gott?
När du säger att jag duger, så tror jag att du ljuger, på alla sätt och vis.
Och jag hävdar jag vill vänta, men klockan börjar klämta.
30-årskris!
Är rädd för barn och rädd för huslån, rädd för allt som ger vuxenpoäng.
Rädd att förlora den jag älskar, till nån yngre som lockar dig i säng.
Behöver inte visa mig på krogen, rätt länge sen när jag tänker till.
Och jag kan inte stanna tiden, den är hela tiden med dig om du vill.
För jag dyrkar marken du går på, förlåt om jag stundom är svår.
Med dig vill jag leva och åldras, men med allt tjat så får du först gråa hår.
Vad då?
Tycker du att jag är fet, borde gå på en diet?
Eller vill du skaffa smalt?
Tycker du jag börjar rugga, ser ut som en sugga som ätit mycket gott?
När du säger att jag duger, så tror jag att du ljuger, på alla sätt och vis.
Och jag hävdar jag vill vänta, men klockan börjar klämta.
30-årskris!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar