Alla pratar om kärlek, mys och gos och tjafs...
Men allt jag tänker på är hårdporr och massa elakt tafs...

Den sa:

Jag är en blåval, jag kan ta dig härifrån
Från din öde ö, från dina papper och pennor
Du är en förlorare, men du kan gömmas I min mun
En människa är inte tung att bära på...

A long long time ago...

I can still remember, how that music used to make me smile...

Jag lyssnade på Nirvana, Green Day och Ultima Thule.
Bara för att du lyssnade på det...

Now for ten years we’ve been on our own
And moss grows fat on a rollin’ stone,
But that’s not how it used to be.

Kärlek & hat är två lejon som aldrig får mat...
Men kärlek & hat kan vara början på något helt underbart...

Hm...

Jag har en viss förmåga att tycka allting är jättebra, precis innan det blir dåligt igen.
Och det retar mig till vansinne.
Men är det en mamma du vill ha så ska du fan i mig få det.
Du kommer få ångra det här så det bara skriker om det.
Jag älskar dig så sjukt mycket så jag skulle kunna slicka din röv medhårs hela livet. Men jag vet ju att plågan som krävs för att komma över dig är kortvarigare. Jag kan komma undan lättare mao. Egentligen vet jag ju att jag borde vika mig för det sistnämnda.
DET GÖR MIG SÅ JÄVLA IN I HELVETE ÄCKLIGT ARG... Att jag ska vara så förbannat snäll jämt och bara låta allt som jag vill ha glida mig ur händerna.
Kunde jag inte ha fått ett uns av elakhet... För det du tror är ilska, det är nog ganska normalt när man lever med en sån människa som dig.
Jag har en sån plågsamt äcklig känsla varje dag, varje kväll, att nu kommer det snart. Nu ska du ut och dricka igen, sen händer det något, eller så är det givetvis mitt fel, bara för att jag inte säger nej. Mitt fel?
Jag vill så gärna att du ska ta ditt eget ansvar, att du ska kunna säga nej, det är inget man dör av. Men jag måste ju erkänna att om det är sant som du säger, att du behöver hjälp, då hjälper jag dig mer än gärna och jag blir glad att du kan erkänna en sån sak.
Men att man mått dåligt hela livet är inget man kan skylla på, det som inte dödar härdar...
Jag har mått dåligt många gånger, men jag kan ju inte använda det som argument till något dumt jag gjort på fyllan.
Varför blir det så här när du ibland kan vara den mest fantastiska människan jag känt, den bästa vän jag haft i hela mitt liv och den mest älskvärda kille jag någonsin träffat... Varför?
Och varför ska jag envist plocka upp skiten och pressa in den mellan nerverna igen.

Jeeetttebråååå...

Jag tror det iaf...

Allting har rasat, men jag tror jag ger upp och glider med...

Om jag bortser från min räserdåliga ekonomi så är mitt liv riktigt gemytligt nu...

Riktigt riktigt trevligt.

I morgon åker ungarna till pappa igen, då kan jag städa för första gången på en vecka... :)

Vi har bara varit ute. Från morgon till kväll... Det syns kan jag lova... :/

Karlar...

Det är ett underligt släkte. jag hoppas gud gör mig till en i mitt nästa liv så jag får möjlighet att förstå mig på dom Jävlarna någon gång.
god natt.

Dagens...

http://open.spotify.com/track/061qH6h0BLVYvOfrgQTNbt

Mummel....

Hallå, hallå
Det här är X22
Jag söker efter dig
Jag anropar försvunnen astronaut
Hallå, hallå
Och visa att du finns
Jag vet att du kan höra mig
Jag anropar försvunnen astronaut
Hallå, hallå

Min favorit för dagen...

http://open.spotify.com/track/6iEumqpFbL91rTaTcGil5K

Bekymmersfritt...

Det kan det fan aldrig bli...

Och hur jag än vrider och vänder på allt så blir det än mer bekymmer.

Jag känner mig för tillfället som ett enda stort bekymmer.

Bla bla bla...

I morgon är det iaf sista dagen på jobbet sen är man långledig.

Det är tomt och tråkigt på jobbet utan ungar...

När dom är där händer det iaf något.

Mina egna ungar föredrar att befinna sig utomhus och är dom där måste även jag vara det.

Så nu sitter jag mitt i ett förfall, för hur det än är så hinner dom in och röra till överallt.

Inte orkar jag göra något åt röran heller. Jag har ont precis överallt efter den här jävla bilreparationen, dessutom töntade jag väl till det med en vända i solariet igen... Så klart slutar det med en jävla svidig bränna på dom mest obekväma platserna jag kan tänka mig.

Herrn i huset har jag lyckats se irl fem minuter idag tror jag... Funderade på om man kanske skulle ta ett stryptag på honom och åka till nån tom och tyst Jungel vars jag kan få lära känna honom.... Eller han mig. Nog för att kärringar är endra griniga spektakel, men inte så griniga som han tror.

Jag har ont...

Det är väl fan å. jag måste vara för gammal för å krångla omkring i trånga utrymmen. Eller så är det latmasken som vill ut.
har ont som fan i ryggen efter några timmar i hjulhuset... Eller innerskärmen.

Bättre och bättre...

i dag tog jag mig råd att köpa lite kläder och ett par skor för skattepengarna som ramlade in på kontot bara så där. elina fick oxå skor. med hello kitty på. så nu är vi nöjda båda två ett bra tag framöver. i morgon ska jag spendera resten av pengarna på räkningar. Blä!

Oj...

I morgon blir man väl lynchad... ha ha.

Ryggplågor idag...

Fick så in i helvete ont i ryggen...

Jag skyller allt på kedjan, men förmodligen har det med mitt våldsamma arbete att komma in i källaren från utsidan.

Jag slogs med spadar, sparkade, hamrade och bröt. Till sist lossnade den där jävla frigolitskiten och fogskummet.

Sen hade någon, nämner inga namn, men av rysk härkomst är han... Satt källarluckan bakom ett jävla rör så jag fick bryta och slå tills jag skrek av utmattning innan jag lyckades få av den från gångjärnet.

Sen rättade jag till allt så man bara kan stoppa in veden där istället för å bära ända ner i kartonger.

Egentligen borde jag bygga ut det här på något sätt, kanske en matare från hålet och rakt in i pannan. Då måste jag uppfinna en tändanordning oxå... Hmmm....

En perfekt värld...

I sitt perfekta hem i sin perfekta värld Är det middag i kväll alla kommer va där I sitt perfekta hem i sin perfekta värld Hon smetar på läppstift från en postorderaffär Och hon är vacker när hon ler Ja hon är vacker när hon ler Men det finns ingen i världen som vet För lögner som är bra dom är en hemlighet I sitt perfekta hem i sin perfekta värld Alla fotografier står där dom ska Bland gröna fåtöljer o tapeter i skärt Hon sätter sig o väntar nu kommer dom snart Och hon är vacker när hon ler Ja hon är vacker när hon ler Men det finns ingen i världen som vet För lögner som är bra dom är en hemlighet Men det finns ingen i världen som vet För lögner som är bra dom är en hemlighet Dom kommer hit o äter varje kväll Men dom kommer ju försent varenda kväll I sitt perfekta hem i sin perfekta värld Hon dukar av bordet när TV:n är slut Bland gröna fåtöljer o tapeter i skärt Ska hon gå o sova eller ska hon gå ut Och hon är vacker när hon ler Ja hon är vacker när hon ler Men det finns ingen i världen som vet För lögner som är bra dom är en hemlighet Men det finns ingen i världen som vet För lögner som är bra dom är en hemlighet

Onsdag!

Hela dagen har varit tisdag, alla har skällt på mig och sagt att det faktiskt är Onsdag. Men om det är tisdag idag, så går ju veckan skitfort och <3 kommer hem igen! Man måste ju vara lite smart fast man inte ens vet om hur man är det på för vis... Haha!

Jag har haft lilla Isabelle här idag, hon och jag är armkompisar, eller hon uppskattar att få ligga på min arm som värsta Bagheera och bara njuta av livet. Jag blir så klart alldeles kär och knäsvag och bara önskar att hon kunde bli min en liten stund. Det finns ju inget mer fantastiskt än en bebis! Sen plötsligt blir dom stora, kan säga vad dom tycker, trotsar allt, skäller på mamma och kan gå vart dom vill.... Det är då man kör den omvända psykologin.

Morr....

Jag kan inte riktigt förstå varför man måste ge sig på folk helt utan anledning.

Fråga får man jättegärna göra, det har jag inga problem med.

Men jag blir så jävla förbannad när rykten ska rullas mellan tummen och pekfingret hela jävla tiden.

Går det så ska det gnuggas in i skallen på mig.

Om det någonsin, någonsin kunde komma något snällt ur den käften, då kommer jag att bli överraskad.

Jag tänker fan inte vara någon hund som ska fyas för saker som inte ens har med mig att göra.

Om alla bara kunde förstå att jag inte är fjorton år. Vett har jag så det räcker i eoner.

Ni kanske tror att jag är dum, men jag vet vad jag gör.

Det här är andra gången jag känner sån här ilska mot en person att jag bara vill skita i allting runt om den människan. Hur många jag än mister.

Går man in för att trycka ner andra, göra folk ledsna, såra så djupt det bara går, då kan det lika gärna vara.

Jag tror jag lägger mig nu, varför ska jag försöka streta emot och låtsas att allt är bra, när jag fantamig hatar dig!

Och varför ska andra ens behöva säga åt mig att låtsas att allt är bra?

Hata, det säger folk är ett starkt ord, men tyvärr...

Det har gått så långt.

Vad mycket det ska vara...

Tror jag gnor ihjäl mig i detta hus, samtidigt som jag försöker valla ungar som ska cykla slalom mellan bilarna.

Såga ved, elda, städa...

Och våren... Den borde vara fantastisk, men det blåser och jag har massor av saker jag måste göra utomhus.

Igår stod jag mellan husen och grävde. En jättejordhög som jag måste få bort. Dessutom ska den uppåt i slänten, inte neråt som jag önskat.

Men jag är snart klar med det, en jobbig stund är vad som krävs, sen är det bara att slänga på lite gräsfrön...

Singel ska ner där dräneringen är, sen mer matjord än en gång.

Och så är det takhelvetet. Idag har jag iaf satt fast hängrännan som hängde väldigt löst...

En vindskiva ska spikas fast, eller skruvas, det lär väl synas när jag kommer dit. Några plåtspikar ska slås ner och sen ska jag fixa en bättre stängningsanordning på vindsluckan.

Kåpan på korsstenen behöver sättas fast bättre... Usch, det här är bara en liten del av allt...

En liten liten del.

Nej, jag skiter i det här...

:(

På tisdag åker han igen. jag som tyckte det var så mysigt i morse när jag vaknade och hade ansiktet inburrat i hans hår. jag önskade att det kunde vara så jämt. sen öppnade jag ögonen och insåg att det var bakdelen på oliver som praktiserade som Wickmans huvud.
då tänkte jag att jag kanske överlever:)
nu har vi ju haft det så här hela tiden. förutom den här veckan då han varit hemma. det är så uppskattat. även om vi bara ses på kvällen.
Nej... det är deprimerande faktiskt. åh vad jag ska längta sönder...

:)

:) :) :)

Långt långt ner i golvbrunnen...

Jag föll för nån igen... Det är ironiskt egentligen. För varje gång jag träffar någon så är det förmodligen en idiot.

När man inser att man kunnat välja och vraka bland bra människor och ändå faller tillbaka till något man egentligen inte vill ha,

Ja då står man där.

Sen gäller det att hålla i, till varje pris.

Att låtsas vara nöjd med det lilla.

Men nu är det snart färdigt med det. Har ju gått i den här skolan ett tag och lärt mig ett och annat.

Man måste inte hålla i allting tills det brister, hur mycket man än älskar det.

Jag känner att det egentligen bara är att släppa taget och ta smällen. Landningen blir förmodligen förskräckligt smärtsam om man ser till hur stort mitt känslosamma hjärncenter är. Naturligtvis landar jag väl med min stora röv på just det oxå.

Jag vet att karlar aldrig blir vuxna, det märker man med tiden. Men ansvar och känsla, det borde vara medfött om man är en intelligent varelse.

Att behöva fostra en vuxen människa man är tillsammans med är inte en självklarhet för mig.

Jag är väldigt mycket mamma åt mina barn, ja, åt den jag är tillsammans med oxå. Att vara mamma till sina egna barn är fantastiskt, det kan vara otacksamt och väldigt påfrestande många gånger, men mest av allt är det faktiskt fantastiskt. Man får så mycket tillbaka.

Är man mamma åt den man är tillsammans med så känner man sig som ett arsel, eller så är man säkert ett.

Det ska gullas och skämmas bort med mat, matlådor och tvättning av kläder. "Maten smakar skit, matlådan har möglat, vart är mina kalsonger, ska jag bara ha två par?"

Jag skiter i om maten smakar skit, det finns mat i hela världen, matlådan måste du ha kallt, annars är det självklart att det blir fel på maten, kalsonger finns, om man kan hantera sina lemmar som man föddes med. Det sitter två nertill som man går med. Armarna sitter högt upp och man kan styra dem med impulser från hjärnan.

Ryggraden är uppbyggd på sådant sätt att man kan böja på kroppen för att till exempel ta sig en kik längst ner i garderoben. Det som finns där är det som lemlöse herrn lagt i tvättkorgen. Det tvättar sig, hänger sig och viks in i garderoben per automatik av någon som upptäckt att man kan röra sig med hjälp av impulser...

Grattis! Någon har just brutit av kvisten han satt på, landat på grenen under, men där hänger han löst.