Visst är det underligt. jag börjar tro att jag löst problemet inne i huvudet... men sen ska det ju fungera i det verkliga livet oxå...
jag längtar sönder när han är borta hela veckor. det går ju, men det är inte så kul alla gånger. sen när han väl kommer hem så blir jag som en nykär fjortis... törs knappt pussa honom fastän det enda jag vill är att kasta honom i sängen och antasta sönder honom... :)
binda fast honom. spika fast honom. gömma honom. sen när det är dax för jobb kan dom fan få leta. jag får väl ljuga att jag inte sett honom på flera dagar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar