Ja... det kan man fråga sig.
jag mår inte bra av att veta att någon mår dåligt, av att veta att jag egentligen anstränger mig i onödan om det ändå aldrig blir bättre än så här. varför ska jag då ens försöka. livet i sig är ganska värdelöst. men för det lever man vidare och gör det som förväntas av en trots att man egentligen vill något helt annat.
jag tror jag måste försöka rätta till allting. men som det är just nu lär jag tyvärr inte kunna göra något annat än avsluta det fjärde kapitlet och gå vidare. säkerligen gladare än just nu.
man orkar ett tag. sen är det slut på energin. värdelösa tråkiga jag. ändå trodde jag att jag gjorde precis det som förväntades. Rackarns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar