Men just idag, just i detta nu är jag i en svacka.
Jag vet vad det är för fel oxå, men jag har så galet svårt att erkänna det.
Jag vet vad det är för fel oxå, men jag har så galet svårt att erkänna det.
Min kärlek är extremt stark, jag älskar så det gör ont.
Men jag vet fan inte om jag har energi över för att sakna någon så mycket som jag gör.
Det enda jag tänker på, är när, när fan ska vi ses?
När ska vi ha tid?
Jag stretar, men jag tror jag ger upp hoppet...
Att träffas några dagar varannan vecka, (och då, varannan timme, i fem minuter) eller när vi sover...
Jag träffar min mamma oftare, min mormor, min kusin...
Det värsta är ju, att i allt det som jag tycker om, det som jag älskar, så känns det ju ganska medvetet att åverka mitt hjärta dessa plågor....
Vad ska jag ta mig till... :´(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar