Pengar.

Pengar, jag trodde dom var överskattade. Nu har jag kommit i den situationen att vi är 4 som lever på en inkomst, just nu med prakthelvetet på jorden som betyder 50% sjukpenning.
Just idag på em insåg jag att maten inte räcker tills barnbidraget kommit på fredag.
Jag tänkte glad i hågen att det är väl ändå tur att jag har fett att ta av så Gunvald inte svälter när jag inte kan äta.
Jag måste ju främst se till att mina två barn som jag redan har får mat i sina magar och då kan jag gärna stå över.
Tur att jag råkade födas med djuriska känslor och inte på något sätt klarar av att låta mig själv komma i första hand. När det handlar om mina barn säger jag det i positiv anda.
När det gäller hur jag klarar av andra vuxna människor så glider jag så fint på min jävla undergivenhet. Det är ju ett jävla mirakel att man inte föredrar att sitta uppspikad på en vägg med en gagball i käften och ta Smisk oxå.