Gastkramande...

Insåg just att jag ska bli trebarnsmamma på riktigt! Det är ingen lek längre...
Nog för att jag sköter min uppgift som mamma riktigt bra och tar mitt ansvar, men vem i helvete uppfann puberteten? Och varför är den inte bara två minuter lång?
Den delen av en uppväxt gör mig totalt förvirrad.
Det är som att självaste satan krupit upp ur sin håla och bosatt sig i min lägenhet!

Usch...

Har lagt ner alldeles för mycket tid på att vara trevlig! Nu kör jag brännjärnet upp i röven på dom som förtjänar det.

Myggattack?

Anni kom hit. Så sa hon att myggor helst vill äta på gravida, svettiga och kåta personer. Sen log hon faktiskt lite hånfullt mot mig.
Ja, jag kan lätt erkänna att vi kan placera ett över- framför alla tre alternativen till myggors favoriträtt.
Ändå har jag inte fått ett bett i år, jag som iaf brukar få två.
Har jag tur så är jag inbillningssvettig, inbillningskåt och kanske inbillningsgravid.
Kan någon låsa in mig och kasta bort nyckeln?

Ingen kan...

prata som vi, om allt onödigt. Det som är nödigt kan vänta tills vi är pensionärer.

Tittade mig själv i spegeln idag...

Helt jävla naken... Och för första gången i mitt liv tyckte jag att jag såg alldeles fantastisk ut trots mitt fläsk, trots mina gropar i röven...
Så himla fin med lilla Gunvald i magen.
Sen får ni väl tycka vad ni vill, men så kändes det iaf när jag diskuterade med mig själv om saken.

Men bra.

Att jämföra folk som fan inte har med ens liv att göra med den närmaste släkten var ju det bästa självmordsvapnet du använde iaf.

Pengar.

Pengar, jag trodde dom var överskattade. Nu har jag kommit i den situationen att vi är 4 som lever på en inkomst, just nu med prakthelvetet på jorden som betyder 50% sjukpenning.
Just idag på em insåg jag att maten inte räcker tills barnbidraget kommit på fredag.
Jag tänkte glad i hågen att det är väl ändå tur att jag har fett att ta av så Gunvald inte svälter när jag inte kan äta.
Jag måste ju främst se till att mina två barn som jag redan har får mat i sina magar och då kan jag gärna stå över.
Tur att jag råkade födas med djuriska känslor och inte på något sätt klarar av att låta mig själv komma i första hand. När det handlar om mina barn säger jag det i positiv anda.
När det gäller hur jag klarar av andra vuxna människor så glider jag så fint på min jävla undergivenhet. Det är ju ett jävla mirakel att man inte föredrar att sitta uppspikad på en vägg med en gagball i käften och ta Smisk oxå.

Saxat...

Svenska småbarnsmammor är nog bland de minst attraktiva och mest bortskämda. Den svenske mannen är jämställd och i väldigt många fall är pappalediga och har hand om barnen lika mycket som kvinnan. Men är svenska mammor nöjda och glada? Nej de klagar och klagar. En afrikansk mamma kan gå en mil för att hämta vatten med barnet på ryggen utan att klaga.

Det är som att lyckas föda barn är den största bedrift som existerar. Något helt unikt som ger kvinnan rätt att bete sig bäst fan hon själv vill. Men en reality check, det är faktiskt något som ni har gemensamt med miljarder andra kvinnor. Inget som gör DIG till ett unikum. Ni är inte med automatik sexiga för att ni fött barn.

Vad gör svenska mammor då? Jo sittar och fikar och driker Latté med sina vänninnor och klagar över hur jobbiga män de har. Som är så oförstående för deras "jobbiga" situation och bara kräver sex. Går helt in i sin mamma roll och ser mannen som ett nödvändigt ont, någon som drar in lite stålar så de kan fortsätta trycka in bakelser på närmaste fik.

Det här med att mammor går upp i vikt efter födsel har inget med graviditet, hormoner och annat att göra. Det har endast med lättja och osunda matvanor att göra.

Trots att många sexiga kvinnor förvandlas till en oformlig svampformad massa efter barnets födsel så i de flesta fall så har fortfarande mannen kvar sin lust till sin kvinna. Otroligt men sant. Svenska män måste ha en pliktkänsla som överskrider allt förstånd. Men vad får de för tack från sina respektive? Tacksamhet? Åtrå? Nej, en j-a massa gnäll och krav att de skall uppfylla en kravlista längre än Greklands skuldlista innan de får nöjet(?) att stoppa in kuken. Fast det är ju endast kvinnans njutning som är det viktiga. Att de suger av och sväljer är inte att tänka på. Det är ju "kvinnoförnedrande".

Är det så konstigt att en del av oss som har sinne för livets goda väljer att vända ryggen åt våra feta, sexualfientliga sambos/fruar och istället roar oss med "Kåta Lisa" på jobbet och sätter på henne så det stänker i kopieringsrummet.

Men det är de av oss oss som är förutseende och smarta. Många män (läs: idioter) väljer att härda ut, se lite porr och dra ett runk på toa (fast det vill de flesta av subborna förbjuda oss också), gnälla lite för kompisrana eller på forum som FL och hoppas att det blir bättre någon gång. Men tro inte att er uthärdighet kommer att bli belönade. Vänta tills kärringen är 40+ och då kommer hon tycka du är trist som aldrig tar initativ till ha sex (detta eftersom vi gett upp) och kommer då dumpa dig för första bästa karl som ger henne lite bekräftelse. Otack är världens lön.

Bättre föregå än att föregås. Om din kvinna blivit fet ful och otacksam. Dumpa kärringen.                             

Påsk.

Så onödigt. Allrahelst när det är så jävla svårt att göra något, eller ja, en mörk grotta hade väl varit kul med hela familjen. Kan väl dra ner rullgardinen i sovrummet så kan vi ligga där hela familjen och vara tysta och allmänt otrevliga.

Är du tillsammans med någon?

Ja.

Har du dumpat någon på ett svinigt sätt?

Ja, fast det var för att jag var jättetvungen. 

Har du blivit dumpad på ett svinigt sätt?

Ja, tyvärr... Eller när man var tonåring så var det väl ganska normalt...

Hur många namn finns det på din hångellista?

Inte alls många. Max tio.

Har du

a) Varit otrogen?

Ja, en gång. 

b) Blivit bedragen?

Ja, jag är ganska säker faktiskt.

c) Hånglat med en kompis pojkvän?

Nej, faktiskt inte...

d) Hånglat med en pojkväns kompis?

Nej, skulle väl aldrig falla mig in.

e) Hånglat med någon i dina föräldrars bekantskaptkrets?

Ja. 

f) Legat med två personer på en kväll?

Nej...  

g) Lite gossip vill vi ha… Har du hånglat upp nån celebrity?

Nej, fast jag gick en hel kväll och trodde att jag umgicks med Reine i Tre Kronors son, det var väl det närmaste kändis jag kommit.

h) Har du hånglat upp någon av samma kön (och gillat det)?

Nej, blev slickad i ansiktet av en tjej helt oförberett och det var mitt livs värsta upplevelse.

Okej, nu kommer det farliga frågor…

Ärligt. Hur många finns det på ligglistan?

Nu kan jag plötsligt inte tänka, tänk, tänk...  Det måste vara åtta. Duktig som man är.

Och när rök den där oskulden egentligen?

Redan vid 12 år. Men vad annat kan man göra när man bor mitt i skogen?

Gjort en “One night in Paris”?

En enda gång och då lärde jag mig att jag aldrig skulle göra om det. 

Råkat vara lite dirrrty med två personer ur samma familj?

Nix.

Idkat snusk med någon i dina föräldrars säng då?

Nej, inte ens en puss. 

Varit fler än två i sänghalmen..?

Nej.

Är du med i 10.000metersklubben?

Nej, har inte flugit längre än över styret på en cykel och då tänkte jag inte ens tanken!

Konstigaste plats du sexat på?

Höskulle? Konstigt för stadsbor kanske. :P 

Hur många olika nationaliteter finns på ligglistan?

Tre tror jag väl om man ska vara nogräknad.

När hade du sex senast?

I förrgår. 

Finns det nakenkort på dig?

Inte nu heller. 

Har du blivit påkommen när du haft sex?

Ja, flera gånger... 

Kommit på några andra ha sex? vilka isf?

Det har jag, men det vill man ju inte ens tala om.  

Största åldersskillnaden på dig och ett hångel?

13år. 

Vad tänder du på?

 Det mesta.

Hur många har du hånglat med på en kväll som mest?

En. 

Har du...

Sugit av någon?

Yes.
Slickat någon?

Näej!
Ångrat att du haft sex med någon?

Alldelens för många gånger... :P
Hur många oskulder har du tagit?

En...  Fast räknas det om jag själv oxå var det...
Har/haft kk?

Ja... :)
Haft sex med någon annans pojkvän?

Nej, det har jag låtit bli...
Tänkt på någon annan när du haft sex?

Nej, dammsugaren kanske.
Haft sex med någon kompis bror / syster?

Ja...
Somnat under sex?

Nja, kanske påverkad av alkohol...
Haft sex när det är andra i rummet?

Javars... 
Varit med någon som är lika gammal?

Nej, faktiskt inte... Konstigt....
Varit med någon som är över 18+ år?

Ja... Konstigt nog...
Varit med någon som är yngre än dig själv?

Ja.
Gjort sönder något när du haft sex?

Jajjemensan, både mig själv, karln och möbler... :D

Haft sex:

I en bil? Ja
I snön?

Nej.
På offentlig toalett?

Nej.
I duschen?Ja.

I badkar? Ja, stort bubbel... :P
På badrumsgolv?

Nej.
I sjö/hav/pool?

Yep.
På stranden?

I husvagn på stranden, japp. 
I någon annans säng?

Ja.
I din egen säng?

Hm, vilken dum fråga...
På ett köksbord?

B) Jaa...
I en soffa? Jaa...
På en stol?
Jaa...
I en garderob?

Nja, inte riktigt.
På en sovrumsgolv?

Ja. 
På ett köksgolv?

Nej...
I gräset?

Ja...
I en rabatt? Nej, men jag minns någon som hade sex i en rabatt när jag tittade ut.
Var det pinsamma frågor?

Nja, det är väl rätt normala frågor. Brukar ställa såna till alla jag möter på byn...

Lista. Det borde väl vara en glad jävla gubbe här oxå, typ ::-)

Listan, som vi härmed döper till listan som visar hur jävla synd det är om karlar när deras jävla FittsurKärringar är gravida. Och tillåt mig påstå att det inte är ett jävla dugg synd om er, dra för fan åt helvete om det inte passar!

1. Hon blir fet, var hon fet innan så blir hon förmodligen äckligt kofet nu! (Svälj det ditt pucko, du har själv bidragit! Ville du inte ha en fet Kärring, då skulle du ha tänkt efter före.)
2. Hon kräks, kan inte skilja på magsjuka och graviditetsbekymmer. (var glad för den delen, så länge hon spyr håller hon fettet borta!)
3. Hon är arg, hela tiden, plötsligt och utan förvarning. ( Varför skulle hon inte vara arg? Det är hon som har magen, hon som ska bära den i ur och skur i nio månader. Det är hon som ska spy, sluta med allt hon vill göra som är roligt, ligga som en fet ko i sängen och flåsa som en gris innan hon ens börjat vända sig och när hon väl vänder sig så känns det som att hela nederpartiet av kroppen spricker i små små bitar och det gör verkligen så ont så man vill dö. Alla skall föreläsa om hur jävla farligt allting är, för även en guldring på fyra gram kan vara för tung att bära när man är gravid. Äter jag fisk? Näh, ungen blir utvecklingshämmad. Självklart, mamman åt inte en jävla fiskpinne på 9 månader. Barnmisshandel! Är det underligt att man blir både dum i huvudet och elak av att vara gravid? Ja men kom igen, du ruskade ur snoppen, du gnällde över lite håll i sidan. Det var vad du gjorde. Du har ingen trasig mage, slapp fitta eller långa tuttar. Du skulle tom kunna vända ryggen till och skita i allt och ändå vara manlig. Annat vore det om den lilla mamman gjorde något så hemskt. Den jävla paddan.)

Jag har inte energi till det här, men min slutsats och det jag ville komma fram till det är att en karl sitter och
Gnyr över en jävla simpel vasektomi som jag skulle kunna göra på mig själv utan bedövning tio gånger om han hade ungen i magen. Det kan verkligen inte vara lätt att tro att det är så jävla synd om någon som gör det. Jämfört med att bära och föda barn så är det ju hur ynkligt som helst!

Åh, vad jag bara dör ibland.

Jag tycker man skulle vara född helt utan känslor. Finns det någon sån sjukdom man kan bli smittad av? Jag står fan inte ut med det här mer.

Varning för Tjockt deprimerande inlägg!

Ja, det är nog det det här blir. Jag har så tråkigt, jag är så arg, sur, ledsen och irriterad på allting. Och det värsta är att jag inte tycker någon i hela världen förstår mig. (Att jag började förra meningen med ett 'och' var för att min lärare talade om för mig att det är helt ok bara man formulerar en bra mening.)
Jo, jag tycker att alla som irriterar mig borde förstå varför dom irriterar mig utan att jag måste tala om det för dom, när inte det fungerar så blir jag så jävla arg. Jag håller käft Skitlänge och är långtjurig så jag skäms själv.
Men jag har verkligen svårt för att komma till skott och tala om direkt hur jag känner det. Eller så säger jag det aldrig och hoppas att det skall ordna sig någon jävla gång i mitt liv.
Men just för tillfället så är precis allting ställt på sin kant, iom all sjukness vi varit drabbade av så har jag haft alldeles för mycket tid att tänka. Jag har ifrågasatt absolut allting, tom mitt omdöme när det gäller att skaffa ett till barn. Vad ska man med ett barn till att göra? Jo, jättemycket. Allt börjar om från början. Jag känner mig helt inlåst med det här eftersom jag aldrig känt så förut. Vart fan kommer det ifrån? Jag kanske börjar bli dum i huvudet på riktigt?
Osäker på precis allting omkring mig är jag oxå. Det lurar faror bakom varje hörn och det gnager mig ända in i ryggmärgen.
Att jag varit riktigt elak förut när jag varit med barn minns jag alldeles för väl, men den här gången är det som ett jävla blandfyrverkeri som kostat hur många tusen som helst. Precis allting känns fel, jag vill verkligen gömma mig under en madrass och inte komma fram förrän om tio år.

Precis...

...När jag hade tagit fram gardiner och skulle byta i köket så kom jag på att jag inte skrivit något här på länge. Det är väl säkert skönt att slippa för att jag är så jävla negativ. Men det skiter jag i för så fort jag skriver något positivt här är det något som går käpprätt åt skogen.

Jag känner mig så fantastiskt negativ till den här graviditeten. Det känns som att den har underminerat marken jag går på. Allt som har med den att göra utom själva barnet känns helt åt helvete. Magen gör uppror på alla sätt när jag försöker äta, jag har fått stressutslag, jättelågt blodtryck (vilket förmodligen är bättre än tvärt om iaf), mår illa, vill bara sova. Orkar inte borsta håret eller bry mig över huvud taget om någonting. Och det värsta av allt är hjärtat, jag har aldrig förut varit med om att mitt hjärta fungerat på något annat sätt än det alltid har gjort. Nu slår det så jag tror jag ska få det i halsen när jag sover. Det irriterar, stressar upp mig ännu mer och gör ju så klart att jag blir ännu tröttare.

Med trötthet kommer tjurighet. Eller kanske inte tjurighet egentligen, det lutar mer åt att jag vill gråta över allt. Ah, det är ju så det fungerar att vara med barn. Ja, men det skiter jag i. Ska man bli helt störd i huvudet av det?

Det enda jag i princip tänker på är hur tjock jag är, hur tjock jag ska bli när det här är klart. Eftersom det varit det enda jag tänkt på i flera år så biter det sig kvar stenhårt och jag panikväger mig flera gånger i veckan. Står ganska stilla men blir ledsen när det ökat, trots att jag vet att det just nu inte är tillfälle att gnälla över hur man ser ut när någonting växer inuti en som man inte alls kan styra över. Jag vill kunna styra över det.

Hela tiden blir man påmind av det oxå, det spelar ingen roll om det är kattjäveln som är tjock. Jag tar åt mig ändå. Och vaddå, blev hon smällfet efter att ha fått sitt barn? Ja, då blir jag oxå det.

Man ska vara en Barbie, eller fotomodell för att göra alla tillfreds. En bebis i magen innebär inte större röv, mer fendrar eller fläsk i största allmänhet. En liten nätt kula på magen som man nästan kan se babyns konturer genom och gärna några revben som sticker ut lagom skitperfekt.

Och här sitter man, fet som en gris, törs inte ens ta en promenad för då somnar man väl efter vägkanten. Men man skulle ju kunna se det som att spyorna tränar upp kroppen på ett bra sätt. Man kanske slipper en hängmage?

Nej, nu ska jag byta gardiner, putsar jag fönstren kanske jag blåser skallen av en och annan fettiskalori.



Tjock och fet, jotack jag vet...

Det känns värre än jag tänkt mig, att vara gravid.

Inte ett enda par av mina jeans kan jag ha. Jag trugade ner magen i mina favoriter tills för ett par dagar sedan. Då fick jag ont så jag tänkte att det är lika bra att släppa loss alltihop och vicka framåt. Go with the flow, Gunvor har byggt om mig på det allra jävligaste sättet.

Det irriterar mig att jag säkerligen snart är uppe och sniffar på 0,1 ton igen och ska börja om med en till liten knodd.

Men, en bebis överväger ju allt, eller ett barn. Det klår allt på min topplista. Dom två jag redan har är förskräckliga, fantastiska, elaka, älskiga, underbara och ibland rent ut sagt för jävliga. Men ändå, är dom det absolut värdefullaste som finns i mitt liv. Dom är två personer som jag skulle kunna bli torterad till döds för om det skulle rädda deras liv någon gång.

Men ändå, känns det ju för jävligt, att bli fet, må illa och ha ont på olika ställen hela tiden. Värre blir det väl, för om sex månader sitter man ju där och har jävligt ont i röwa oxå. Hu...

 Nu rackarns är det fint ute...

 Milans favoritälgar.

Novan...

:D

Jag tål inte musiken men jag dubbelgillar ju den här videon:

http://www.youtube.com/watch?v=wyx6JDQCslE&ob=av3e

Sen hittade jag den här, heeelt sjuk, men så jävla bra... :D

http://www.youtube.com/watch?v=gvjbLYXnQmE&feature=related

Och plötsligt så har dom svenska pöjkarna hängt på oxå. :)

http://existenz.se/out.php?id=45341

Jag gillar dem bara för att dom verkligen driver med det dom flesta har problem med, sitt alldeles för bra, eller sitt alldeles för dåliga SJÄLVFÖRTROENDE! :)

Kitty...

Titta på henne och säg att hon inte är snygg...

Omöjligt, hon är det snyggaste fruntimret i hela Sverige fanimig.

Sedan första gången jag såg henne år 2002 så har jag varit hemligt kär i henne. Då var hon lite rundare, lite bättre och kanske aningen småkorkad. Men jag gillade henne ändå. Hon passade bättre med lite hull oxå.

Nu är hon 35 år och inte fan klär hon sig som en tant för det. Jag som blev så jävla upprörd för att en viss person talade om för mig att jag klädde mig som en fjortis. Det sved. Men man är fan inte tant förrän man är minst 75.

1999 vann hon dessutom en mullig modell-tävling! Det förstår jag. Tyvärr kan man inte uppbringa en bild från den tävlingen vilket gör mig deprimerad för det hade jag missat.

Nu för tiden verkar hon vara med överallt.

När jag lyssnar på radion och hon är med blir jag på så himla bra humör...

Ett plus är ju när hon är med i tv, då får man ju verkligen se henne... :P Hon är så fin, men jag tror inte hon förstår det själv, precis som många andra. Här har hon skrivit om det:

http://www.sourze.se/Att_se_sig_sj%C3%A4lv_p%C3%A5_TV_10205942.asp

Nu skulle jag kunna skriva en mil nerövers, men jag har inte riktigt tid, så det är väl dags att undersöka vad morgondagens blogginlägg skall handla om...

Självförtroende.



Porrskadad?

Alldeles ensam och ingenting att göra på en hel vecka. Så den här veckan tänkte jag köra Flashback-mode.

Varje dag kommer ett nytt ämne som jag hittar bland tusentals andra.

Idag är det de porrskadades dag. Grattis.

Själva uttrycket har om man googlar på det fått lite olika innebörd beroende på om man är kille eller tjej.

En tjej beskriver fenomenet så här;

"När en person är helt övertygad om att allt som sker i porrens värld är ren standard och förvånas över att vanliga dödliga inte är lika viga, kåta, våta, hårda, smidigt formade och att sexet inte ser riktigt likadant ut i porrens värld som i the real world."

Om man då går till Flashback där övervägande antal medlemmar är män, så är porrskkada något helt annat, eller det håller samma ínriktning till att börja med, men de som ser sig som riktigt porrskadade räknar åkomman som;

En person som onanerat så ofta till porr att funktionen blir nedsatt vid vanlig sex, en person som sett på riktigt hård porr och verkligen inte kan se något upphetsande i sexet med sin vanliga, tråkiga flickvän som inte vill hänga i krokar i taket i vardagsrummet.

I princip är det samma sak, men när man läser mellan raderna så är det karlarna som får ut för det mesta, så klart är det deras fel, det fattar ju jag oxå, för vi fruntimmer är ju smartare än så. :P

Jag vill gärna få det till att när man väl börjat, så spårar det så sakteliga ur, det blir hårdare och hårdare, till sist finns det bara något så hårt så man skäms för det.

Jaja, det fins terapi för allt nuförtiden så det är nog lugnt.

I morgon ska vi ta itu med den fantastiska Kitty! Första gången jag såg henne så föll jag pladask och hur idiotisk hon än kan vara så är hon bland det finaste som går i ett par skor! Hur kan flashbackarna tycka att hon är ful?

Det här är vad jag tänker på...

Jag blir måttligt road av andra människor.

Jag insåg ju för flera år sedan att alla är idioter utom en själv. Det blev en konstig mening, men det går inte att formulera den bättre.

Det spelar ingen roll vad någon gör, det är en principsak att allt andra gör är idiotiskt. Man har sin familj och vi får väl be till gud att vi är ett undantag från alla idioter.

Jag är relativt nöjd med hur jag har det, jag kan tycka att mycket är åt helvete, men när det gäller min familj så är dom viktigast av allt, bäst är dom också.

Karlar är alltid dumma i huvudet, vad dom än gör, men om jag tänker efter så är det precis lika illa med fruntimmer. Problemet är bara att dom borde förstå det själva, utan att man behöver informera dem om det.

Jag har hur många exempel som helst. Det har säkert ni med när det gäller mig, men jag ser ju mig själv som en väldigt logisk och eftertänksam person. Jag har gjort bort mig många gånger, men ni är ju för jävliga!

En jag känner, nämner inga namn, men olustigt nog så vet du nog vem du är, du är väl vad man kallar för fullblodsras i sängen, lite som Svartenbrandt, fruntimmren verkar tycka att du har högt avelsvärde. Du har lyckats knulla fram flertalet barn, utan att komma till insikt. Barn tar tid, fruntimmer blir griniga och det liv du hade innan försvinner mer och mer i takt med barnafödandet. För att underlätta så byter du till nya fruntimmer, skippar ungarna och tror att just så här ville du ha det. Precis som det är nu är jättebra, men så kommer det ett till barn, då byter vi igen och får ett fantastiskt liv. Är det så?

På vilket sätt får dina barn ett fantastiskt liv utan sin pappa, kanske utan kontakt med sina syskon som du i ivern råkade vilja ha för att sedan i största allmänhet glömma bort. Enkom när det passar dig tar du ditt ansvar för vad du gjort och då känner du dig utnyttjad. Ett barn är ett levande ting som kommer behöva sina föräldrar väldigt länge och som inte vill annat än att bli älskad av sina föräldrar. 

Hur kan man göra så, inte för det är ovanligt att pappor skiter i sina barn, men om man känner att det inte fungerar med ett barn så kan man ju tänka efter innan man gör flera.

Jag är så glad för att mina barns pappa verkligen går in för att se till att dom har det så bra som möjligt trots att vi flyttat ifrån varandra. Hur arga vi än har varit på varandra så är det viktigaste alltid barnen. Man är helt enkelt tvungen att acceptera det och göra det bästa av situationen.

Dessutom skulle jag faktiskt utan att tveka påstå att deras styvpappa är bättre på att sköta om de två barn som inte ens är hans egna än du är när det gäller dina barn. 

Jag tycker det är sorgligt, du borde verkligen fundera på att växa upp. Man kan vara hur barnslig och omogen som helst och ha hur roligt som helst fastän man tar hand om sina barn. Det måste jag vara ett levande exempel på.

Nej, nu orkar jag inte skriva mer om det här för jag blir bara mer irriterad på alla idioter... :) 

Jag får väl fortsätta när jag får ny energi.

Porr...

Herre gud! Jag måste gå upp och undersöka vad som finns i min säng.

Det är någon där!

HURRA! <3

Tristess?

Det här upplevde jag som förskräckligt... Utan att fuska och ändå så förskräckligt mycket som stämmer så jag blir alldeles förvånad.

Regler:

1 - ställ in musikspelaren på blandat

2 - byt låt efter varje fråga

3 - skriv ner låten som svar på frågan, FUSKA INTE

Hur mår du idag?

Mitt bästa för dig...

...är ju sant, så länge alla andra mår bra och är nöjda så kan jag må hur dåligt som helst men må bra av att dom mår bra.

Hur kommer dagen imorgon att vara?

Familjeporträtt... (Usch, det är ju en förskräcklig text på den.)

Vad var de första du tänkte när du vaknade?

Gammal sång...

Vad är de sista du kommer att tänka innan du somnar inatt?

Älskar du livet...

Vad skulle du få heta om dina vänner bestämde namn åt dig?

Hon har ett sätt...

Hur är det med kärleken?

Påtalåten...
 ...är förskräcklig, men bra.

Vilken låt passar bäst in på den du är kär i?

Dumpa mig... :O

Dumpa mig... Dumpa mig... Usch... Men jag är väl så elak så det vore enklast så.

Hur mår dina vänner?

Deidre´s samba..

Tycker dina vänner om dig?

Lilla hjärtat...
Lilla hjärtat, jaha, det är ju en tvångsföreställning som kommer följa mig länge...

Hur ser folk dig?

Halleluja...

Och om folk tänkte Halleluja när dom ser mig så känns det ju ganska bra... Fast det kan ju vara både bra och dåligt.

Spanar folk in dig?

Visa i vinden...

Är du bra i sängen?

Kärleken är inte blind...
Förmodligen är jag inte bra i sängen, men det viktigaste klarade jag iaf av...

Har du några sexfantasier om dig?

Om å om igen...

Kommer du alltid att bo kvar i Sverige?

Morsan e okej...

Känns lite plågsamt, betyder det att jag ska flytta hem till mamma?

Hur kommer du att dö?

Mördar-Anders...
Mördar-Anders känns ju alldeles för bra för att vara sant, är det så att min bror är ute efter mig på något otrevligt sätt?

Vad skulle du ha hetat om du var född i framtiden?

Min mor sa till mig..

Vilken är din oturs låt?

17år...
Ja det tror jag på, vad fan gjorde jag när jag var 17, inte nånting av det hon gjorde iaf.

Vilken är din tur låt?

En kväll i Juni...

Ja herre gud, kavajen åker ju åt helvete...

Vilken låt beskriver ditt utseende mest?

Till dom ensamma...
Mohahaha, det var väl det elakaste....

Vilken låt beskriver din personlighet mest?

Kom ihåg mig...
Ja, det är nog ett fåtal som kommer glömma mig ever...

Hur går de med ditt liv?

Jungman Jansson...
Gråa tinningar???

Hur kunde det ha varit i ditt liv om du valt andra vägar?

Peta in en pinne i brasan...

Ja, precis för i helvete!

Vad ska ditt första barn heta?

När vi två blir en...
:/

Hur kommer ditt liv att bli?

Pojkar, pojkar, pojkar...
Nu blev jag att känna mig som en pedofil...

Vilken låt stämmer mest in på dina föräldrar?

Det värsta av allt...

:D Syndigt, men det får vääl stå för min far då.

Hur kommer vintern att bli?

Jag ska måla hela världen lilla mamma...

Ja, fram med penslarna mamma.

Finns det någon som är hemligt kär i dig?

Händerna på täcket...

Standard.



Åh...

Den här sången måste han ju ha skrivit om mig... <3 :/

Över Sundet

Om du ska över sundet

nån gudsförgäten kväll

vill du ta med en hälsning

till nån väldigt speciell

vill du ge henne mina bästa

och säg till henne sen

att jag alltid varit stolt

över att vara hennes vän

säg att några av dom dar

som vi hade med varann

var några av de bästa

som jag nånsin haft

och säg att jag är ledsen

för alla fel som blev

men att inget enda av dem

var menat som nån slags elakhet

säg säg säg säg

allt det där från mig

säg säg säg säg

allt det där från mig

du förresten glöm inte å säg att

det finns saker som hon sagt

som jag alltid ska ta med mig

hon kunde va så briljant

o säg att jag tycker

det behövs många fler som hon

hon bär en doft av nåt som är större

och du förresten en sak till kan du komma ihåg

jag vet hon tror mitt hjärta

är en död o iskall sten

säg att inget kunde vara mera fel än just det

det är bara att om jag skulle gett

allt det hon ville ha

skulle ingenting av det hon älskade

från början

till slut blivit kvar

säg säg säg säg

allt det där från mig

säg säg säg säg

allt det där från mig

säg säg säg säg

säg allt det där från mig

och jag vet hon letar efter

nåt enkelt o nåt rent

jag vet hon längtar efter

nåt aldrig jag kunde ge

men säg att jag hoppas

hon hittar nån som kan

säg att jag hoppas

hon hittar

nån som

håller henne varm

säg säg säg säg

allt det där från mig

säg säg säg säg

allt det där från mig...

The Sounds – Better Off Dead - Radio Version

The Sounds – Better Off Dead - Radio Version

Ja nu känner jag lite för att...

...skriva här igen.

Jag är lite ledsen idag och det var på strået att jag började bölgrina för en onödig sak. Men junst då kändes det som att jag bara ville släppa allt och dra hemifrån. Usch vad jag blir deprimerad över all Skit. Det är lite konstigt att jag ens orkar med mig själv och mina bekymmer, ändå ska man orka med andra människor och deras vedervärdiga beteende
Jag har varit superstark förut. Men när allt brakade för tre år sedan så drog det ner mig i nån klibbig sörja som jag verkligen inte tar mig ur.
Jag böjer mig för alla i största möjliga mån och jag undviker att prata om det in i det längsta.
Jag vill krypa ihop och gömma mig för folk.
Att alla har olika värde  vet jag om, men man gör inte skillnad på sig själv och dem man älskar. Lika skall vara lika och just den här helgen har jag retat mig till vansinne över det

. Men bögar oxå. Nu blev det nå Skit med det här oxå. Ja då tappade jag lusten igen. Fan!

Vad är viktigast?

Jag börjar bli medveten om att ensam är stark.

Jätte-ensam är ännu starkare och svinigt ensam är som hulken fast

bättre.

Hela den här tiden har jag verkligen varit ensam.

Eller mer ensam.

Jag är fortfarande ensam och det lär inte bli bättre än ensam är stark.

Alltså är jag vältränad på att vara stark...

Shit happends...

Fick jag spela om partiet
Fick jag chansen en gång till
Fick jag vrida tillbaks tiden om dom gav mig en ny giv
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du

Slutt...

Planen var ett långt och urlakande inlägg där jag skulle erkänna hur kasst allting är.

Jag mår så mycket bättre när jag skriver vad jag tänker på.

Men, jag tror jag söker mig till dom anonyma bloggarna faktiskt.

Vi kanske hörs...

Åldersnoja!

Jag är vuxen nu, det är egentligen helt åt helvete. Men jag vet ju att jag aldrig kommer bli vuxen hur gammal jag än blir. Det är väl kanske nån störning.
Behövs det så kan jag ju vara skitvuxen, fast oftast så är jag skitbarnslig.
Jag tror allting går lättare då. För när jag verkligen anstränger mig och ska vara vuxen så blir jag deprimerad. Deprimerad över att jag inte var en smart 16-åring som skaffade en sugardaddy, eller varför prostituerade jag mig inte? Varför tog jag inte chansen och drog från den här förbannade hålan?
Ja, jag kommer bara på en hel hög med konstiga och säkert helt idiotiska saker, förmodligen fortfarande lika barnsliga som när jag låtsas att jag inte är vuxen.
Fast jag tror ju att det hade varit jävligt bra om man tänkt efter lite mer än man gjort på dom här 31 åren. Men tänker man efter för mycket så missar man ju en massa saker. Och tänker jag efter så blir jag ledsen. Det har jag ingen lust med.
Höst är det oxå, jag blir lätt ledsen då, men på något sätt så känns det inte så motigt som det brukar. Jag är glad för det jag har (och nu blir det som vanligt nå skit för att jag skrev det, men jag ville skriva det iaf).
Jag har ju två underbara barn, iaf när dom sover. ;) Sen har jag ju Daniel. Han gör mig alldeles jätteglad för det mesta. I morse när jag vaknade hade jag fått ett sms av honom, det gjorde ju så jag blev på BRA morgonhumör ist för det där förskräckliga som jag har en viss ovana att kunna plocka fram jämt.
Sen har jag ju sju katter... Det mår jag egentligen inte alls så bra över, men vad gör man inte för sina barn...
Nu flöt jag ju bara in på en massa tok, det jag ville skriva om har jag inte ens börjat skriva om.
Jag satt här och funderade igår.
Jag blev så uppretad, jag har blivit ganska skadad dom senaste åren. Jag har fortfarande ångest över att mitt liv bara krossades en dag, det livet som jag trodde var perfekt. På senare tid inser jag ju att det kanske inte alls var så perfekt som jag trodde.
Sen träffade jag en idiot och det spelade ingen roll hur jävligt allting var. Jag bara gled med och kasade ner för kanten.
Precis alla andra såg hur illa det var, jag såg och jag kände verkligen hur det plågade mig inuti, men jag gled med. Han var perfekt, den bästa, den som talade om för mig hur jag skulle ha det. Jag vet ju att det var han som talade om det för mig.
Själv brydde jag mig inte, han sa ju att allt var bra. Inte förrän när jag satt vid köksbordet en natt och verkligen tänkte ta livet av mig för att komma undan honom insåg jag att något var fel. Riktigt fel. Den enda och stora anledningen till att jag inte gjorde det var mina barn, hade dom inte funnits hade jag lätt gjort det.
Efter det krävdes ett enda ynkligt skratt för en patetisk lögn, då visste jag att nu var det nog. Man ljuger inte för varandra. Jag har aldrig känt den känslan som jag fick då, en äcklig känsla av hat och dessutom hade jag kunnat slå ihjäl honom. Det måste väl ha varit uppvaknandet.
Ut åkte han, sen fick jag ett rent helvete i flera månader. Jag började verkligen tro att han skulle döda mig om han fick tag på mig.
Som tur var hade jag vänner som verkligen ställde upp och hjälpte mig när det var som värst.
Fortfarande har han uppenbara problem med sig själv då han gärna anklagar mig för saker som jag kan motbevisa mycket lätt. Till exempel, han trakasserade mig i flera månader dygnet runt på mobilen, själv säger han till folk att det var jag som gjorde det mot honom. Jag har god lust att göra ett utdrag från telia för att bevisa för folk som frågar mig om det är sant, jag önskar dom kunde se det jag sett.
Dessutom har jag snott alla hans saker, datorn (den betalar jag på fortfarande), surroundsystemet som kostade 10 000:- (dra av nio tusen + att det var ett utställningsexemplar med en trasig högtalare), diskmaskinen i huset, den krediten betalade jag klart själv när jag sålde huset. Det finns så många sjuka exempel på vilket svin det är. Men jag tröttnade och skickade till honom att om han inte slutade dra valser för sina "vänner" så polisanmäler jag honom för förtal, då fick jag till svar att han tyckte jag skulle sluta trakassera honom. (Ett sms)
Hans jävla äckliga desperata uppenbarelse har förstört mycket i mitt liv. Den galna svartsjukan förstörde mest, jag är så jävla rädd för svartsjuka att jag skulle kunna krypa ur skinnet om jag anar minsta lilla uns av det. Jag känner mig skyldig hela tiden trots att jag vet att jag aldrig jort något fel. Jag skulle lätt erkänna att jag gjort saker bara för att det känns precis som att jag är skyldig när man blivit så sjukt anklagad som jag blev av honom. Jag trodde verkligen att jag var en slampa som bjöd ut mig till vem som helst, fast jag märkte det bara inte själv. Man kan ju inte dricka kaffe med någon av motsatt kön om man inte vill knulla med den personen. Det är bara så. Spelar ingen roll att det var åtta till med, rena ormgropen MAO.
Sorgligt är det och ont gör det för jag kan verkligen inte bli av med känslan att jag borde låsa in mig och gömma mig för alla jag känner, man vet aldrig, helt plötsligt slår det väl slint och man ligger där i sänghalmen med ett fruntimmer eller varför inte min egen bror, för så sjuk var jag enligt honom.
Det är så många saker som etsat sig kvar i mitt huvud och jag kan verkligen inte komma undan det, det ligger där och lurar hela tiden.
Nej fy fan.