Jag blev så glad...

... Hade ju värsta uppfinningen på gång. Googlade och jävlades en lååång stund och började inse att det här var en stor grej. Men hur skulle jag kunna bygga den? Läste på ytterligare och tänkte på alla pengar jag skulle tjäna...
Jaha, helt jävla plötsligt i helvete så råkar jag få se att dom där förbannade finnpuckona redan stulit min ide och satt och hånskrattade mig rakt upp i ansiktet!
Hur kan dom? Visserligen verkade dom ha uppfunnit det för mycket längesen, men jag känner mig ändå bestulen!
Jag har ju tänkt på det här så förskräckligt mycket.
Varför googlade jag inte på en gång? :(
Tack Finskipatruski för att ni sårar mig djupt in i själen!

You gotta be kiddin'

This is unbelievable

Don't make me curious

Leave me alone

The message is hidden

It's inconceivable

Let's get serious

What's going on?

Hey! Hey! You make things difficult

You make it hard livin' on

I'm going crazy

Livin' this way

I'm giving all my life to you

Baby I'm crazy

But I'm going insane

I shouldn't love you like I do

I must have been screaming

That was unintentional

I do apologize

For the way I feel

So tell me I'm dreaming

cause I'm a bit conventional

Don't psychologize

It's no big deal

Come on! Come on! Don't make things difficult

Don't make it hard livin' on

Don't take this personal

We're in too deep

Maybe the cure is

Worse than the diseace

I shouldn't love you like I do

I shouldn't love you like I do

Glad...

Jag är på bra humör och allmänt glad, men då blir jag orolig för varje gång det är så brukar det bli nå skit... Bara att se fram emot det då.

Iaf så är jag mycket nöjd med helgen, nu längtar jag till nästa... :)



Halleluja moment!

Det bara sprutar ut bebisar överallt och jag blir alldeles sjuk i huvudet!

Om jag inte hade en 11-åring som kommit i förpuberteten så hade jag ringt hem Daniel och haft betäckningskonferens i en vecka! ;)

Verklighetsbaserad?

Kjolen som den var när jag var sjutton, fastnar den nere vid mina lår.

Dragkedja på byxa från förfjol, fastnar nu i vildvuxet könshår.

Åh, jag dyrkar marken du går på, älskar när du säger till mig, att jag är underbarast på jorden.

Men vad menar du med personlig tjej?

Vad då?

Tycker du att jag är fet, borde gå på en diet?

Eller vill du skaffa smalt?

Tycker du jag börjar rugga, ser ut som en sugga som ätit mycket gott?

När du säger att jag duger, så tror jag att du ljuger, på alla sätt och vis.

Och jag hävdar jag vill vänta, men klockan börjar klämta.

30-årskris!

Vi har stött och blött flera år nu, inom glasram ett bröllopsklätt par.

Vi har rutiner och öppen dörr till toalett.

Du sköter jobb, jag struntar i ansvar.

Åh, jag dyrkar marken du går på, älskar när du säger att jag är fin.

Och underbarast på jorden, fast dricker lite väl för mycket vin.

Vad då?

Tycker du att jag är fet, borde gå på en diet?

Eller vill du skaffa smalt?

Tycker du jag börjar rugga, ser ut som en sugga som ätit mycket gott?

När du säger att jag duger, så tror jag att du ljuger, på alla sätt och vis.

Och jag hävdar jag vill vänta, men klockan börjar klämta.

30-årskris!

Är rädd för barn och rädd för huslån, rädd för allt som ger vuxenpoäng.

Rädd att förlora den jag älskar, till nån yngre som lockar dig i säng.

Behöver inte visa mig på krogen, rätt länge sen när jag tänker till.

Och jag kan inte stanna tiden, den är hela tiden med dig om du vill.

För jag dyrkar marken du går på, förlåt om jag stundom är svår.

Med dig vill jag leva och åldras, men med allt tjat så får du först gråa hår.

Vad då?

Tycker du att jag är fet, borde gå på en diet?

Eller vill du skaffa smalt?

Tycker du jag börjar rugga, ser ut som en sugga som ätit mycket gott?

När du säger att jag duger, så tror jag att du ljuger, på alla sätt och vis.

Och jag hävdar jag vill vänta, men klockan börjar klämta.

30-årskris!

Söndag...

Känns ju som att den dagen kommer alldeles för ofta.

Nu ska jag ha tråkigt igen i en hel vecka. Men semestern är ju slut så nu blir det fritids i någon vecka innan jag får komma tillbaka till alla vilda tonåringar igen. Längtar faktiskt dit.

Fast jag ska väl lägga manken till och skaffa mig ett annat jobb, siktar iaf in mig på en FA-skatt till att börja med.

Jag förstår inte varför jag började blogga nu för jag har inte ens lust med det... Så jag slutar väl innan jag skriver nå totalt jävla utvecklingsstört som folk ska reta upp sig på.



Ab imo pectore...

Greps av "Auri sacra fames" och köpte en trisslott, folk talar alldeles för mycket om hur mycket vinster det delas ut, men jag vann inte. Som vanligt. Bara att bita i det sura äpplet och gå te jobbet igen på måndag då.

Hmmm...

Det var nog inte så här jag ville ha det...



Söndag...

Det är väl för underligt hur man fungerar...

Magen krånglar mest hela tiden, skiträdd för att äta är jag oxå.

Så nu har jag ju i princip bevisat att man kan överleva på filmjölk och kaffe.

Ramlat ner under 70 kilo har jag gjort oxå, det är ju bra. Men jag tycker ju fortfarande att jag är tjock.

Så så länge jag slipper magkatarr är jag nöjd med det som hänt, men den vill ju gärna ge igen om jag provar äta en smörgås eller pasta.

Jag tror att jag kanske skulle ta mig en tur te farbror doktorn och kika lite på vad som är felet. Förmodligen är det den där förbannade LCHF-maten som ställde till det...

Snark...

Regn och åska, jaja, det går väl över någon gång...

Ingenting att göra heller. Städa kanske, men det är tråkigt.

Idag är det iaf fredag, som om det spelade någon roll när man har semester...



Måndag...

Det är fortfarande semester. Jag hatar semester!

Jag har så tråkigt.

Har gjort nästan ingenting idag igen.

Varit hemma, druckit kaffe med Daniels fantastiska pappa, Ketty var hit en snabbis och hämtade köksluckor. Sen gjorde jag ingenting i flera timmar.

Efter dom timmarna åkte jag till mormor och följde med henne och mamma ner på byn, det var så långt så vi tog bilen... Sen skällde mamma om min mage, jag är så trött på den magen, men jag örk inte göra något åt saken. Så länge jag lever är det helt ok att leva på filmjölk. Det är gott. Det är på sätt och vis positivt oxå, jag går ju ner i vikt. Vill man bli fin får man lida pin, eller vad är det dom säger?

Sen kaffe med Fia. Det är väl typ det som hänt. Jag som vill ha äventyr...

I morgon, då ska jag hitta på något... :/

Ensam igen...

Inga barn, ingen älskling...

Traselsudd hade rätt, det ekar här, men nu ekar det ännu mer...

Nästan en hel vecka alldeles ensam igen... Den förra plågade mig vedervärdigt mycket.

Det blir troligtvis samma sak nu, men jag hoppas väl att det inte blir så...

Har väl i princip varit en dålig helg...

Drack gjorde jag igår, det fick jag ta skit för idag. En gång i hela mitt liv har jag verkligen varit fyllsjuk så jag trodde jag skulle dö, idag var värre än den gången. Så jag kanske borde fira att jag verkligen varit rysligt fyllsjuk två gånger på 30 år... Ganska bra resultat egentligen, men det har varit så förskräckligt så jag ville somna och aldrig vakna nå mer... Ända tills <3 kom hem med alvedon, då blev det lite bättre.
Nu får det väl bli lite onödigt tråkigt sittande här resten av kvällen då jag i princip snarkat bort hela dagen...

Varför skaffar folk barn?

Detta är jag, ett litet pissigt, skitigt och skrikigt spädbarn...

För någon är jag ett helt underbart och efterlängtat tillskott i en familj som skulle offra sina liv för just mig, jag är någons barn.

Jag kan vara jävligt jobbig, redan innan jag föds börjar det. Sen när jag väl är ute blir det troligtvis ännu värre, har du inga barn, räkna kallt med det genom hela den långa graviditeten. En spya innan frukost som gravid är ingenting mot ett kolikbarn som skriker en hel natt.

Skriket var det ja, det är rent ut sagt förskräckligt, det bryter ner en människa på en nanosekund, mammans tuttar vill explodera, grannarna sliter sitt hår. Dom hatar mamman och pappan, vad fan hände med kondomen, p-pillren och det inte riktigt lika tillförlitliga finska rycket?

Men samtidigt, i en annan del av stan är någon överlycklig, deras barn skriker oxå lika högt, men för fan, häng fram pattarna och mata! Eller, bara om du är hemma, gå inte ut på stan och tro att det är naturligt med ammande mammor! Folk springer och hämtar ordningsvakter på grund av perversa fruntimmer som bara vill mata sina barn på det mest naturliga sätt. Men slappna av, rökrummen som fanns förr har byggts om till pattrum, där får du ta fram dina pattar, rulla ut dom, vika ner dom och i det närmaste förse ditt barn med färsk mat utan att någon bryr sig för stunden.

Amning i sig kan vara rätt arbetsamt, bröstvårtorna är som stora sår, man får stockning och 45 graders dödsfeber som gör att allting dansar marengo framför dig. Dessutom är det jobbigt när ungjäveln vill ha tutten två tre gånger i timmen... Man tycker att man aldrig får sova. Men, trots att jag har ammat båda mina barn så länge det gick och kändes ok så har jag aldrig för en sekund känt att dom var jobbiga. Hur trött jag än var så smälte mitt hjärta varje gång jag såg dem i ögonen vid våra amningstillfällen. Vänta tills dom är elva år och kallar dig för idiot, det är då du ska säga att dom är jobbiga!

Och då är dom verkligen jobbiga, dom förstår hur man är jobbig på för vis, det gör INTE ett spädbarn. Ett spädbarn kan aldrig bli bortskämt av för många amningstillfällen, det är dom tillfällena som gör att ditt barn överlever!

Att få barn kan vara en pain in the ass-upplevelse när man ska till tvättstugan, med ett stycke barn och en tvättkorg som väger 52 kilo. Det är ganska stor risk att man är totalt färdig i huvudet och kastar in ungen istället för tvätten i maskin... Nej, men räkna kallt med att det är skitdrygt, du ska ha ditt barn med dig överallt, det är du som skaffade barnet tillsammans med någon du älskar/älskade. Det är ditt ansvar att se till ditt barn, du ska fostra barnet på ett bra sätt. Jag vet att min minsta är väldigt duktig på att kalla mig för bajskorv eller varför inte "Satan Perkligen", vid tillfällen då jag beter mig på ett opassande sätt enligt henne. Men det är väl oxå det jag är väldigt bra på, att använda fula ord som vardagstal. Dom kommer med andra ord att bli lika (o)uppskattade som mig när dom blir stora.

Slutsats... Hade du varit en grottmänniska, tro inte att din familj skulle ställa upp hur som helst och jolla med ditt barn bara för att du är trött. Ungen var din, då är det du som tar hand om den.

Jag kan förstå att man tror att jorden ska gå under för att man inte får sova, man gråter och tänker att man är slut som människa, men är man en riktig mamma, då jävlar ruskar man sig lite och kör järnet igen. Det kommer komma många sovmorgnar, många ensamma dagar utan något att göra och massor av tillfällen då du längtar tillbaka till då ditt barn var alldeles nyfött, alldeles nerkissat och du alldeles sönderskriken i öronen. Dagar då du längtar tillbaka till den gången du bytte blöja och ditt barn hade skitit igenom för sjuttonde gången på två timmar. Dagar då du önskar att du fått lukta på den där tröjan du hade på dig som ditt barn spydde ner så du luktade sur bröstmjölk, tänk, tom en sån sak kan man sakna.

Det bästa jag gjort i mitt liv var mina två barn, som jag älskat villkorslöst ända sedan första gången jag fick dem i min famn, men från första början visste jag oxå att det är mina barn och mitt ansvar.

Jag skulle vilja be om ursäkt för syns skull, men seriöst, varför skaffar man ett barn om man är så in i helvete skitnödig på att supa, gå på bio eller shoppa? Man hinner det när ungarna är större, tiden som spädbarn, det är den viktigaste tiden i livet. Det ångrar man att man missar.

So happy...

Just idag är en mycket bra dag.

Jag kom på igår varför jag är så elak... Jag köpte ett graviditetstest förra veckan och sen tänkte jag att det är ju så klart det som är felet. Och i samband med köpet så kom nervositeten som ett brev på posten.

Jag sprang från apoteket, in på en jävla offentlig toalett och bad till gud, snälla snälla låt mig slippa välja... Jag vill inte välja. Jag vill att allt ska rulla på precis så som det är. Kissade på stickan, då kom det nån jävel och röck i dörren så jag blev ännu mer stressad, det kunde ju stå nån där utanför och trampa. Testet skulle bara ta en minut, men en minut är en evighet när man väntar på något.

En minut gick, men för säkerhets skull väntade jag två, det får väl vara kö tänkte jag... Tänk dessutom om jag börjar gråta i ren panik när jag tittar på stickan och det är positivt??? Då tar det en timme.

Men det var negativt, varför är jag så arg då?

Det börjar på lördagen, jag vill kollapsa på söndagen, jag vill gråta som ett litet barn, varenda nervtråd gräver sig ut och bara letar efter något att slita tag i och gnaga sönder i ren desperation.

På tisdagar börjar det släppa, jag ser ljuset i tunneln, hur mörkt det än är i övrigt. Det är en explosion av känslor som bara stormar omkring och pickar i sig varendaste litet lyckofrö som dom kan finna! På fredagen är nerverna utanpå igen, men dom pirrar bara, dom gör inte illa någonting, dom längtar. Dom svettas ut i händerna, dom gnider sig mot varandra och ger mig elektriska små känslostormar. Så klart var det svaret på hela gåtan.

Det är Daniel jag är arg på.

Jag är inte arg på honom egentligen, det är världen runt omkring som retar mig till vansinne. Jag är kär som en fjortis, jag känner mig sjuk utan honom, känner mig död när han inte sover bredvid mig.

Hur ska den känslan någonsin kunna försvinna när jag aldrig kan få ha honom kvar här i hundra år, under mitt täcke, alldeles så där perfekt mysigt som man knappt kan föreställa sig.

Det är alltså längtan som slår sig fram och våldtar min hjärna, dum som jag är så ger jag mig på och plågar en av få som jag värderar mycket, mycket högt.

Jag tror väl inte han förstår sig på att läsa min blogg eftersom han säkerligen inte uppskattar mina raseriutbrott som jag fått titt som tätt här, men jag hoppas att han förstår hur mycket jag verkligen bryr mig om honom, hur fantastisk, intelligent, underbar och älskvärd han verkligen är.

Även om han är lite mongo, men vem fan är inte det? ;)

Hm...

Jag har bävat för den här helgen länge... Inte kan jag förutspå saker heller, annars hade jag gjort det för länge sen.

På lördag har jag hållit mig nykter i hela tre månader, inte var det svårt heller. Men det skulle mycket väl kunna bli så att jag blir sugen nu. Då spricker allt jag hållit på...

Helvete oxå, men jag ska stålsätta mig.

Btw, jag är så glad idag! Jättejätteglad och superkär i min älskling, han kan faktiskt vara alldeles fantastiskt underbar bara han vill.... Han är verkligen det finaste jag vet, förutom mina barn då... <3

My dreams are always the same, I see you
Fear is my best friend it keeps me alive
What is it I got that triggers you to follow me day and night?
I can smell your stench all around

I don't know what your demons are telling you
But it ain't me you're looking for
Why? Why won't you leave me alone
It drives me insane
Why? Why won't you just let me go
Stay out of my way

Never sleep with your enemies,
They'll steal all that you got
Framed by the lust
You spin out of controll

I don't know what your demons are telling you
But it ain't me you're looking for
Why? Why won't you leave me alone
It drives me insane
Why? Why won't you just let me go
Stay out of my way

Don't mess with my head
What triggers you I don't understand

Why? why won't you leave me alone
It drives me insane
Why? Why won't you just let me go
Stay out of my way

Vad mår jag bra av då?

Ja... det kan man fråga sig.
jag mår inte bra av att veta att någon mår dåligt, av att veta att jag egentligen anstränger mig i onödan om det ändå aldrig blir bättre än så här. varför ska jag då ens försöka. livet i sig är ganska värdelöst. men för det lever man vidare och gör det som förväntas av en trots att man egentligen vill något helt annat.
jag tror jag måste försöka rätta till allting. men som det är just nu lär jag tyvärr inte kunna göra något annat än avsluta det fjärde kapitlet och gå vidare. säkerligen gladare än just nu.
man orkar ett tag. sen är det slut på energin. värdelösa tråkiga jag. ändå trodde jag att jag gjorde precis det som förväntades. Rackarns.

vilket fantastiskt roligt liv jag har.

För tillfället som en mycket serviceminded diskplockare. plockare av det mesta faktiskt. resterande del av familjen har spelat tvspel. tittat på film mm mm. usch vad tråkigt. i morgon tror jag att jag struntar i allt, men då blir det väl kvar tills jag grips av panik och gör det ändå.

Gurglar...

När man är där så blir det iaf ingenting. ingenting... ingenting...
så hädanefter gör jag ingenting.

All the clouds are closing in
I have lost my safety pin
I guess my shell was way too thin
For a war that I can't win

Bara hu besökare igår...

Jag som brukar ha huttihu teminstone...

Men jag får väl hitta på något intressant att skriva om....

Men då måste jag tänka lite först...

NEJ!

FAN I HELVETE OXÅ! :(

Jag är en glad jävel...

Men likväl är jag ledsen, arg, grinig och allting annat därutöver.

Det är väl precis så det ska vara.

Jag ältar många saker just nu. Jag kanske till exempel ska låta bli att anstränga mig så mycket för att göra andra nöjda? Vad vinner man på det?

Om ingen vill göra mig nöjd så undrar jag ju vad det jag gör för dem är värt.

Jag är mitt inne i mitt funderande och jag måste väl bestämma mig snart... Jag kan ju inte dra ut på allting hela tiden...

Ibland känner jag mig som en stor idiot... men jag tror det kan bero på att jag är övertrött för tillfället...

fredag...

Tråkig fredag. fast den har varit rolig iaf. anni har ju gått och blivit stor och tagit studenten. själv sitter jag här som en gammal rostig opel och lurar på vad en Nykterist gör på en fredag. svaret vet vi ju alla. är man inte full så kör man. men jag här gjort det två barnlediga helger och när man vaknar känner man sig mer fyllsjuk än om man druckit...

Det finns i princip ingenting att göra på en söndag. inte ens fast det är röd dag i morgon. Eller egentligen borde jag väl städa. men det har jag ingen lust med.
jag fortsätter väl att luta mig bakåt i min fantastiska utemöbel:)

Det ondskefulla släktet, eller ja, fruntimmer...

Det måste ju stämma att vi är elaka. Jag har dåligt morgonhumör, dåligt dagshumör, dåligt kvällshumör och även dåligt väck-mej-och-vaknar-jag-då-jävlar-humör. Jag känner mig förskräckligt elak vissa dagar. Och när jag väl varit elak så skäms jag för det.
Men, jag nekar ju inte till det, jag brukar erkänna för dom jag känner att jag är en elak jävel.
Just för tillfället är jag arg och elak mer än normalt, men det får ni ha överseenee med för nu tror jag att jag stressat sönder i flyttröran.
Just nu är jag inte på dåligt humör, det måste bero på att Janne bakat rabarberpaj och den satt som en smäck i min mage. Fast lite ont i magen fick jag allt. :)

Måste vara mitt svåra hälsotillstånd som gör det...

Men just idag, just i detta nu är jag i en svacka.
Jag vet vad det är för fel oxå, men jag har så galet svårt att erkänna det.

Min kärlek är extremt stark, jag älskar så det gör ont.

Men jag vet fan inte om jag har energi över för att sakna någon så mycket som jag gör.

Det enda jag tänker på, är när, när fan ska vi ses?

När ska vi ha tid?

Jag stretar, men jag tror jag ger upp hoppet...

Att träffas några dagar varannan vecka, (och då, varannan timme, i fem minuter) eller när vi sover...

Jag träffar min mamma oftare, min mormor, min kusin...

Det värsta är ju, att i allt det som jag tycker om, det som jag älskar, så känns det ju ganska medvetet att åverka mitt hjärta dessa plågor....

Vad ska jag ta mig till... :´(

Dom är inte som du...

Andas sunt med förnuft och släpper taget och kliver, att förstöra för sig själv är det enklaste i livet
Jag vänder mig om för att se mig själv i ryggen och jag vet att jag alltid tappat nåt
Jag vill inte längre veta vad jag kan
Jag misstror mig själv och håller ensam hand i hand
Jag dyker upp och försvinner med svansen mellan benen
Med näsan i vädret och foten i klaveret

Varför ska man tänka på nån annan än sig själv?